Aftonbladet – 14 augusti 1844, sida 1

fallning, derföre har er ädle son förlofvat sig med miss Betty, emedan det var er vilja, och att lyda denna utgör för honom en helig pligt; men om herr borgmästaren allvarligt frågar mig, huruvida jag tror, att den kära Fredrik älskar sin fåstmö, då måste jag vara uppriktig och efter min fula öfvertygelse svara: Nej! Och om fadren frågar mig, om jag tror, att hans son känner sip lycklig, måste jag äfven, djupt bedröfvad, svara: Nej! Borgmästaren steg nu häftigt upp och gick hastigt några gånger över rummet; ändtligen stannade han framför Brok, som orolig såg neder. Gode, redlige man, sade han, läggande banden på hans 2xel, hvad jag är att beklaga, jag lider mer än ni tror, och likväl kan ingenting ändras, allt måste blifva som det är. Märk det väl, kära Brok. Srmärtsamt upprörd satte han sig och fortfor med sakta röst: Tror ni kanhända, att min son gör för min skull en uppoffring af någon hemlig böjelse? Skulle han möjligen älska någon annan, då han är så kall och likgiltig för sin fästmö? Iirigt tog nu Brok till ordet: Nej, värdaste herre, det tror jag icke. — Om ni är öfvertygad derom, fortfor borg-! rnästaren något luznad, skall alit gå väl; — och då Brok kvoappt märkbart skakade på hufvudet, sade han: Ni tyckes tvifla; ack! ni veticke hvad tid och vana verka; dock, när man älskar, är det svårt, ganska svårt att finna sig. Likväl läkas äfven sådane sår. Tro mig, käraste vän, jag landåt erfarenhet och har i min ungdom tömt lidandets bittra kalk; MM kände min huströ, min förträffliga Augusta, mi kan vittna huru högt jag värderade henne, huru lycklig jag var och huru outsägligt jag sörjle och alltid sörjer henne; och likväl räckte jag henne min hand af tvång, med ett bjeria brionande af kärlek till en annan. Då jag måste välja henne till maka, syntes döden! mig mera välkommen. Två långa år var jag