Ull inl, som all organisk varelse besitter. Nåvål; JMen samma skäl, samma rättighet, som vårt samhälle bade på tolf-, trettonoch fjortonbundrataHet att organiskt utbilda sig till de stånd, hvarom Åvi tala, samma skäl och samma rättighet eger det Tockså t våra dagar att organiskt utväxa vidare. ÅDetta kan ingen historisk neka, som ej vill neka sjelfva sin historiska princip, d. v. s. upphöra att TI vara hvad han är. Men hvad innebär då det nyss anförda? Jo, tvenne saker: 4:0 att samhället har rätt och pligt att utveckla sig (eller orgariskt utväxan) till politisk representatiensrätt för ännu flere stånd, än dem, som hittills hunRit framkomma inom dess väsende; ja, slutligen till en sådan rätt för alla möjliga arter af folk, yrken, acbetsslag o. s. v., hvilka inom sambället under tidernas lopp blifva till; 2:o att samhället I har rätt och pligt, att förskaffa hvarje af dessa i folk-arter sin olika vidd inom representationen, allt efter sora en sådan art betyder mera eller mindre inom folkot sjelf, (just på det att representationen måtte blifva en sammandragen bild af folket sjelf, såsom förf. bär vill). Men att för en otalig mängd skilda yrken och folkarter på förhand uträkna huru stor andel hvardera rättmätigt bör, hafva inom folkombudens samling, är dels en ogörlighet, dels, om det skulle ske en gång för alla, vara en orättvisa, enär denna proportion vid hvarje; riksmöte bör få variera efter de skiftningar, som: under tiden i sambället hafva uppkommit, yrkenas betydenhet emellan. Det finnes då intet annat sätt, att tillfredsställa den. fordran, :hvartill samhällets organiska utveckling oafvisligen tendederar, än systemet af allmänna val, enär genom dem både alla yrken och folk-arter få göra sig gällande, och tillika göra det för hvarje serskild gång jemt så mycket, som hvarje af dem då inom samhället eger betydenhet och vigt till. För en riksdagsman, således, som ej med flit will till sluta ögonen, är det dagsklart, att allmänna WValprincipen utgör en ren historisk fortsättning af hvad hittills varit i samhället; och hur mycket oförnuft, huru mycken ilska som helst de förstockade ledarne inom adel och prester än nu må utveckla, så är det en ren omöjlighet, att! slutligen komma till något annat än detta system. Hvad de genom sina manövrer att köra egna och andre enfaldiges hufvuden i väggen kunna vinna, är intet annat, än att göra sina stånd så djupt förhatlige inom hela nationen, att det kanske en gång blir svårt nog, att åt dem rädda så mycken politisk makt, som de verkligen böra hafva; och hvilket det troligen då blir deras fienders roll att söka för rättvisans skull förskaffa dem, sedan de-) ras nuvarande egna koryfeer ändtligen blifvit tilll karakteren fullt genomskådade och af sjelfva sinal seider förkastade. Hvad man med någon skymt af skäl kan anmärka, ej emot de allmänna valen i sig sjelfva, men emot det system af sådane, som i det nu hvilande. representationsförslagets Val-lag finnes uttryckt, är, i att äfven detta system genom sin Val-census stadi nat vid en viss gräns, och följaktligen icke fullt, !; eller, som man säger, rent gjort sin egen prin-lt cip gällande; enär många personer ännu finnas: uteslutne från valrätten. Detta har också vårls förf. här anmärkt, då han antyder, till exempel s sidan 407, att äfven qvinnor borde hafva repre-! tentations-rätt. Men hvad man i hela denna omständighet icke besinnat, är just det vilkor ör all organisk utveckling, som består uti, att gå teg för steg. Vi befinna oss nu i nittonde seklet. ss tillkommer följaktligen att i detta sekel taga! C it det steg, som utgör den saknödvändiga fort-d ättningen, den nya länken för vår tid, i denlp örutvarande sociala bildningskedjan. Men ickelli r det tillbörligt, rätt eller ens möjligt för mnitonde århundradet att ensamt för sig taga ut helaX teget för all kommande tid, eller åtminstone för nånga sekler på en gång. Att träda in på de å kallade allmänna valens område, utgör inom je politiska rättigheternas krets den utvecklingsrad, hvartill vårt århundrade är kalladt och ligtigt att gå, enär denna ligger i rak följd efter et förutvarande i staten; men att med detsamna sträcka allmänna valrätten till sin yttersta räns, göra den i sambället absolut gällande, uppäfva all census, gifva qvinnan representationsrätt . 8. Vv. måste tillböra tiden efter oss. Så mycket f allmänna val, som nu blifvit föreslaget, innettar blott en billig, förnuftig och möjlig utvidg-iti ing af hvad de s. k. fyra stånden redan utgöra ;af klart är, att också hvarje af dessa stånd, påjsio on tid, då det uppkom, innebar en tendens i sitt en ag åt de allmänna valens båll. Vi fortsätta mu Stå lenast i samma tendens. Nej! säger man: här 8ö! yftas icke en fortsättning af samma riktning; ty De an vill rent af upphäfva stånden såsom fyra ir ilda korporationer. Nå godt! Hvad är detta?iid ir för åtskilliga sekler tillbaka blott adel ochku esterskap sammansatte Herredagen (såsom Riks-och ötet då ganska naivt kallades), och ett tredjelinl: ind, borgarståndet, tillades: månne icke då dejlvöc 28e förutvarande ståndens egenskap, att som två fn rporationer rösta öfver landets väl, de factolqog phäfdes? Utan tvifvel. Och när bönderne, tien e såsom den allmänna odalgrunden, det de aflterr er varit, utan såsom ett eget, slutet stånd, till-en ammo; hvad hände då, om ej, att riksdagens)hän nskap af tre stånd upphäfdes? Onekligen.ven n ytterligare utvidgning, som nu åsyftas genom att så kallade allmänna valen (hvarmed man icke L wu förstår absolut allmänna, utan genom cenströ: till en viss grad inskränkta) fär endast ett upp-si.t vande af riksdagens egenskap att hafva fyralprrik nd, analogt med det unnhäfvande af mo Ach AR b alrXRy