mr den att fråga efter, stödja, uppmuntra, rekommendera och på allt sätt bjelpa Härigenom knötes ett vänskapsband imellan de som ega något, och de söm äro behöfvande, och hvilket vackra, rent Eristeliga deltagande för fattigdomen skulle göra hel: verldens Tju:.n Nog; nog, herr ryttmästare. Jag dränker nu denna er filantropiska pro:og uti ett glas äkta burgunder, och kan ej behandla bonom värdigare, yttrade racemenniskan. . Det skola vi alla göra,, ropade en hvar af gästerna under Kfliga skrattsalvor; som skulle intyga: de bösasn sympathier för de lågan. Upgefär på detta vis fortsattes det omvexl!ande samtalet, tills att alla de sardanapaliska kräsligheterna voro bebörigen förintade, då värden sköt sin stol ifrån bordet och, ålföljd af sina lyckliga vänner, afligmade sig uti en af de lummiga borquger af alm och bok, som omgåfvo bans praktfulla slott. Stroxt vid gränsen af delta stora och prunkande herrestte låg ett enstaka torp, undangömdt af några löffattiga alar, mellan hvilka en mörk åletade sig fram och klagande skar sin djupa fåra i den gulgråa lerjorder. O yckan hade här gömt sig undan för den stolta verldens mönstrande och begabbande blickar, för att Jida obemärkt. Men äfven detta var att syfta för högt, eiler att, i verlåslig stil taladt, hafva för Öfverdrifaa anspråk. Sällan väcker något förhållande mindre intresse än — fatigdomen. Men hur ofta rycker ej den högmodiga, guldbesmidda makten bort sjelfva den tra:2, med hvilken den utblottade vågar drspera sig. Men öfver de fattigas rike hvälfver sig himlen renast, kastar boppet sitt klaraste purpursken.