gjorda mål, som funnos å de adjurgerade ledamöternes rotlar, lottas emellan de föredragande ordinarie ledamöterne; hvarjemte K. M. förklarat, det K. M. ville framdeles tillse hved åtgärder, som kunde blifva att vidtaga, i den häsdelse af hofrätten vidare blefve anmäldt, att, i anseende till mängden af de ärender, hofrätten hade att handlägga, antalet af hofrättens ledamöter fortfarande befunnes otillräckligt. Det vore med stöd af detta nådiga förklarande, som hofrätten nu, då Kovcgl. Maj:t behageat till urvima riksmöte sammankalla Rikets Ständer, vågade utbedja sig K. M:ts nådiga uppmärksamhet å det fortfarande behofvet för hofrätten af tillökning i ledamöternes antal. De skäl, som föranledt hofrättens förberörde den 3 April 4837 aflåtne underdåniga skrifvelse i detta ämne, gällde ännu i oförminskad kraft, om än de serskilda händelser, hvilka då af hofrätten anfördes såsom exempel, sedermera undergått förändring; och den af K. M. förordnade lagberedning hade i sitt betänkande, rörande domstolarnes organisation, jemväl antydt de flera olägenheter, som måste uppstå af det förhållande, att, på sätt i denna hofrätt ägt och änrvu äger rum, ledamöternes antal å hvarje hofrättens divisioner vore inskränkt till fem elter jemnt så många, som erfordras för pröfning af bvarj? förekommande mål, der ej almän öfverensstämmelse i åsigter råder emellan de dömande. 1 följd häraf ansåge sig hofrätten endast böra åberopa dess ofvannämnda nu jemväl i afskrift bifogade underd. skrifvelse, jemte dertill hörande utdrag af arbet:redogörelserna till och med år 4836, äfvensom de till KE. M. under de sednare åren från hofrätten insände arbetsredogörelser, hvilka utvisade, ej blott huruledes antalet af de till hofrätten inkomna så kallade referentsaker, som utgöras af konkurs-, urarfvaoch boskilnadsmål, tvistemål i allmänhet, fiskaliska aktioner samt lottade skriftvexlingar i civila och kriminella mål, årligen tilltagit, samt den betydliga tillväxt, hvilken under de båda sistförflutna åren ägt rum i antalet af underställningsmålen, hvilka jemte referentsakerne fordra det mesta arbetet, utan ock huru hofrätten, oaktadt all ansträngning, ej kunnat undgå att årligen åsamka sig ökad balans i göromålen. Den uppgift öfver antalet af de under nu tillämdalupna värsession hos hbofrätten anhängiga referentsaker och underställningsmål, som vore den underd. skrifvelsen bifogad, visade ock huru detta förhållande fortfar, så att, fastän hofrätten uzder sessionen, utom alla andra ärender, som tillhöra hofrättens pröfning och hvilkas antal i förbållande till det under föregående åren ingalunda minskats, bandlagt och hufvudsakligen afgjort 741 referentsaker och 343 underställningsmå!, eller tillsammans 14024 mål, antalet af oafgjorda så beskaffade mål för närvarande utgjorde icke mindre än 889, deraf 867 referentsaker; — en balans, som vida öfverstege vanligheten; och syntes detta förhållande, vid den tillökning i hofrättens arbete, som torde vara att förutse såsom följd, dels af den genom Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 30 sistl. April stadgade nya ordnicg för fullföljd af missnöje mot K. M:ts Befallningshafvandes eller poliskamrarnes beslut i en del polismå!, dels ock isysnerhet af lagmansrätternes indragning, om och när denna i ep, kanhända ej så aflägsen framtid, kommer att försiggå, icke möjligen kunna undanrödjas annorlunda, än att hofrätten, genom tillökning i ledamöternes antal till sex å hvarje division, sättes i tillfälle att med den skyndsamhet som vederbör, handlägga de till hofrätten irkommande ärenden, och att för detta ändamål, så ofta göromålens mängd utkräfver, med K. M:ts tillåtelse, ordna sig på fem divisioner. Såvida K. M., i anledni g af hvad sålunda vore i underdånighet anfördt, skulle i nåder finna för godt, att till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om anslag till löner åt fyra ledamöter i bofrätten utöfver det antal, som för närvarande finnes, vågade hofrät ten ock hemställa, huruvida icke, då af de hofrättens åtta ledamöter, som innehafva hofrättsråds-embeten, endast fyra äro med hofrättsråds-löner försedda, hvardera af de nya lönerna skäligen måtte bestämmas till det högre belopp, bvarmed hofrättsråds-lönen utgår, och utsigt således öppnas för mängden af hofrättens ledamöter, att någon gårg komma i åtnjutande af den större inkomst, som nu endast för ett mindre antal af dem kan vara att förvänta. Denna angelägenhet rörde väl endast hofrättens ledamöter personligen och vore följaktligen af underordnad vigt, i jemförelse med den för det allmänna så högst maktpåliggande om tillökning i ledamöternes antal; men hofrätten hade dock ansett sig kunna vid detta tillfälle vidröra äfven den, i förhoppning, att den underd. framställningen deraf icke skulle onådigt upptagas. C) Hofrättens öfver Szåne och Blekinge underd. skrifvelse af den 24 sist. Maj; — — — — — hvarjemte hofrätten, då aktuariens göromål, hvilka utgjorde hvad i rikets öfrige hofrätter tillkomme ej mindre aktuarierne än registratorerne derstädes, och Götha hofrätt jemväl arkivarien att verkställa, pumera vore så tilltaget, att desamma omöjligen kunde tf en och samma person vid erforderlig drift och kyndsamhet skötas, underdånigst anhållit, att Kongl. Maj:t i nåder täcktes bereda hofrätten anslag till en 1y lön på sted, beräknad till 800 Rdr, för en Regitrator, som skulle komma att med aktuarien dela öromålen. Uppå de af hofrätterna sålunda fullständigt utveckade skäl och med fästadt afseende å hvad i dessa rågor redan vid sistförflutne riksdag uti Kongl. Mej:ts ill Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition om statserkets tillstånd och beho! blifvit åberopadt och an-rdt camt iemväl å dan Amständighaten att aftar