Aftonbladet – 10 augusti 1844, sida 1

HÖJD OCH DJUP. SKIZZ AF ALBANO;, (Slut fr. Onsdagsbl.) Nu följer frågan n:o två, men den år mindre ett spörjsmål, som ej mera ena rekognosering inom hofeirkelns upptrampade paradis. Mia kammarjunkare, säg mig med handen på hjertat, om det är uti konungaborgen, som ni iosupit ert förakt för svenska folket, ty det skulle gifva oss ett måhända alldeles nytt begrepp om menniskokärlekens tillstånd på samhällets höjder ? Hofmannen bet sig i läppen och blef hvit som ett linne i ancsigtet. Stammande af innehållen, men illa dold vrede och förlägenhet, yttrade han kort: att han för längesedan slutat sina examina. Vår repetitionskurs är nu också slut. Det återstår mig blott att säga herr kammarjunkaren mina enfaldiga tankar: att ea född ädling, som ej har ädla tankar, har med detsamma förnekat sitt adelskap, uppsköt ock kronan på hans stamträd långt ofvan molnen och stjernorna. Hvad vill detta säga, baron ? Ätt herr kammarjunkaren, så grefve han är och dessutom ett nådens skötebarn, har, liksom en och hvar af er mina herrar, sprungit öfver billighetens gräns och gjort sig närraktig af — idel högfärd. Men, mina herrar, man öfverkorsar ej ostraffadt en aktningsvärd samhällsklass; och det bevisar en slät öfvervigt i upplysning, då man skryter öfver sitt kungkapsförråd. Den rätta bildningen visar blott menniskan hur litet hon vet, och gör henne ödmjuk. håtom oss, Sverges ridderskap, mindre förhäfva oss mot dem, som 1 josdiska förmåner visserligen äro betydligt på ef