Aftonbladet – 10 augusti 1844, sida 1

rör han sig oftast i denna för honom främmande verld långt mera städadt och uppmärksamt, är den så kallade ädlingen, när han nedlåter sig att oedstiga till de ringare klasserna och deltaga ut deras förlustelser. Mr vara att den ena gästen ger för mycken akt på sig sjelf och blir derigenom tafatt; men det sker då af god vilja att ej misshaga, och är alltid ett lofvärdare beteende, än herrskapets, alt sätta sig öfver seden dit man kommer. För öfrigt är det alldeles icke min mening, att alla våra slåndsgrader skola försvinna, endast hätskheten och misstroendet dem emellan. Ått flytta eller införa allmogen uti våra salonger, som ni nyss sade, anser jag ej ändamålsenligt; emedan det ger den fattige id6 om en lyx, som smittar och uppväcker slumrande behof; lika litet, som jag anser det rätt af de bildade att deltaga i folkets nöjen, ty först och främst förringar en sådan gemensamhet den allmänna glidjen och borttager dess frihet, och för det andra uppmanas den medellösa till en frikostighet, hvilken annars icke hade vågat sig fram. Vi må ej försöka att slå ifrån oss den sanningen: att herreklassen i Sverge lärt ut sin konst åt allmogen alt lefva öfver sina tillgångar: och hafva vi således bidragit till att ruinera och olyckliggöra folket, må vi nu, sent omsider, blifv: betänkta på att godtgöra hvad vi gjort illa mot de försvarslösa, och icke stöta dem ifrån OS3, utan fasthellre sluta dem till vårt bjerta, omfatta dem med våra varmaste intressen, återföra de förvillage till sparsamhet och sedlighet, med ett ord, blifva deras stöd och föresyn på samma gång, ty först då äro vi sanna riddersmän. c Men mi yttrade ju nyss helt gförblomndgradt,.