Aftonbladet – 10 augusti 1844, sida 1

terkälken, förnämligast deraf, och till vår lycka att de ej lärt sig uttaga sin rätt; men som hvad de inre fördelarna och egenskaperna beträffar, ofts stå högre och följaktligen äro aktningsvärdare är vi. Jag förutspår att den tid ej torde vara lång! aflägsen, då den rätta svenska ädlingen mera är tillfinnandes under vadmalsjickan, än under den galonerade fracken.s ,Sacre-dieu! voila un homme de peuple, såsom Robespierre kallade sis, när han undertecknade Girondisternes död, utfor inatadoren och bezynte åter att knäppa med sina fingrar i vädret. Ja, jag tillstår: att jag anser det för den högsta glädje och ära att kunna räkna mig till svenska folket, lika uppriktist, som jag beklagar hvar och en menniska, hvilken ej vill eller måhända kan anses — som foik, sade den ädlo krigaren, allvarsamt. Men, min bästa baron,, afbröt racemenniskan, med denna er utsträckta filantropi får ni svårt att vara konseqvent. Eller kanske ämnar ni bjuda oss en vacker dag på middag med edra torpare, för att såsom en nyttig rörelse på maten låta oss skratta åt deras tölpiga fasoner; för att låta oss inpudras af snusk, se edra bönder vräka i edra soffor, äta med edra silfvercouverts, röka med edra pipor, med ett ord, animera edra andra gäster att komma snart tillbaka p Åck, min köra friherre, hvad ni jäser öfver af fåfänga, hvad ni obetänksamt blottar mycken svaghet. Tror ni, alt någon, han må vara hvem som helst, skall våga hos mig beskratta mina gäster — så kännet ni. mig ej, och jag vore frestad att tillägga: pästfribetens och den goda tonens första lag, Hvad bondens fasoner beträffar, så