rummet mod och i det andra skäl, nemligen sådana, som kunna göra sig gällande annorstädes, än i vissa kotterier. Då och då våga de likväl ett eller annat utfall, ehuru så maskeradt, att mången i början icke rätt vet, artingen man skall taga det för allvar eller toma spegeifåkterier. Merändels visar sig deras obenägenhet mot det unga hofvet på så sätt, att de ända till skyarne upphöja den eflidne konungens förtjenster, under det att de låtsa vara i fullkomlig okunnighet om, huruvida den nu regerande eger, eller icke eger, någ:a sådana. Afven på ett annat sätt gifver sig deras missnöje med kozung Oscar I tillkänna. Hvar och en, som få de sednare åren följt med de konservativa tidningarne, vet npemligen, att ingen enda rimsmidareprodukt, vare sig huru lumpen som helst, blott den var författad till CARL XIV JOHANS ära, kunde se degsljuset, utan att den genast blef reproducerad i hoftidningarne. Nu deremot ser man sältan eller sldrig några dylika curialier i Sverige Statslidning och Svenska Biel — icke derföre, att de ju nu, som förut, fabriceras; men derföre, att konurgen icke mera är dessa båda tidnicgars afgud. Så t. ex. hafva i de norrska tidvingsrne, i anledoing af den nya urionsflaggan, varit synlige åtskilliga rätt vackra tal och verser, egnade åt konung Oscar; när såg man väl dem reproducerade i något af de koaservative bladen? — Deremot har icke ett af dessa. blad, Svenska Minerva, dragit i betänkande att persiflera Hans Mej:s eget helsningetal till Sveriges Rikets Ständer vid öppnandet af 4844 års riksdag. Dagligt Allehanda reproducerade nemligen mnyssbemälte tal och utmärkte då med cursiv stil de ställen detsamma, vid hvilka, såsom innehållande åtskillige sanpt konungsliga löften och försäkricgar, största uppmärksamhet borde fästas. Förargad häröfver föreslog Minerva i sitt dagen derefter utkommandeo 86:te rummer: natt ett tillräckligt antal exemplar af bemälde tal måtte varda afdragne, för alt försändas till samtliga kyrkor i riket, och der, i likhet med åtskil lige af konung Gustaf II vid åtskillige tillfäl!en till Rikets Ständer hållna tal, uppsättas inom glas och förgylld ram. — Förslaget röjer, som man ser, mycken känsla för det passande, och skulle utan tvifvel af de konservativa tidningarne ha:va blivit vederbörligen kommenteradt,:om det fallit de liberala bladen in, att under H. M. konung Carl xiv Johans regetingstid, framkomma med något sådant.n Såsom ett lämpligt bihang till denna teckning kan man tilligga följande yttrande i Minerva för i går, ansående trontalet: Är ifrågavarande tal verkligen (icke snart sagdt) klassiskt, så för man väl förmoda, att det framför allt är helgjutet, d. Y. s. ursprungligen helt tänkt och äfven såsom ett helt utfördt, så att man inagenstädes upptäcker några sömmar, medelst hvi!ka efteråt tillkomna stycken äro hopfästade med andra, såsom tygsbitar bopskarfvas till ett plagg. Nu fråga vi Allehanda, i fall hoa eljest har något öra för sammanhang och välljud, huruvida det kan undfalla henne, alt det första stycket i talet, nemligen det som handlade om Högsts. Konungens frånfälle, med de bannala fråterne om sorgen och saknaden och dessas shelsning till Riksens Ständer, uppenbarligen har tillkommit efteråt, och blifvit vidtråckladt der det nu står, eburu det kunonat stå lika väl till slut, eller hvar annorstädes som helst? Sannolikt har talet ursprungligen börjats med nästföljande stycke, och sorgen Och saknader. hafva kommit sedermera, och gjort sina anspråk gällände på att omförmälas, och som man icke visste hvar man i hast skulle göra af dem, sedan alla platser redan voro upptagsa, så sattes de i spetsen för frasernas procession. Så skulle ofelbart åtminstone hvarje Sko!-Collega, som sysselsatt sig med att rätta chrior, taga för gifvet, och till följe derat anmärka, att kär vore ett fel uti styckets ekonomi, ett hors deurre de la cuisine, som Herrar Ministrar ena annan gång hade att akta sig för, medelst att först göra sig nogå reda för hvad de vilja säga, innan de sätta pennan på papperet.n . Månne detta ännu är nog, att öppna ögonen på vederbörande och visa, att det är tid att snart taga sitt parti med något mera bestämdhet? Eter skola Konungens rådgifvare all!jemt fortfara att lägga armarna i kors? — — OS ti FK R——AA 2