Aftonbladet – 8 augusti 1844, sida 3

Hase UT AJ) BLANDADE ÄMNEN. — SEN Hämnp. (Episod ur det inbördes krige i Spanien.) Den 3 Mars 14838 klockan 4 e. m. upp bröto fyra bataljoner Carlister, under guerillachefe Cabazeros befäl, från Lacera; de marcherade hel natten, rastade blott en kort stund vid Belchite, stod. klockan 4 på morgonen utanför Saragossa och intåga de genom tvenne portar, hvilka förräderiet hade öpp nat för dem. Härefter besatte de truppta!s Corso torget och andra punkter i staden, utropande Carl NV såsom konung under trumpeters klang och erbjudan de amnesti åt de nationalgardister, som nedlade sin vapen. Men, uppskrämda ur sömnen, gjorde dess ett oväntadt motstånd: gatorna i Arragoniens hufvud stad förvandlades till slagfält; från alla hus sköt ma på Carlisterne; uppfyllda af mod och nit, gjöto qvin vor från fönstren kokhett vatten öfver de förbimar scherande. Saart trängde stadsboerne fienden til torget och in uti Paulskyrkan. Striden räckte til klockan 8 på morgonen. TInstängda på alla sidor måste Carlisterne slutligen sträcka gevär. De skol hafva räknat 420 döda. Cabanero kom undan oc bortförde till och med 70 man af nationalgardet så som fångar. Derpå anställdes sträng undersökning on 1e trolöse affällingar, som öppnat stadsportarne fö gusrillabandet. Kommendanten i Saragossa, genera Esteller, föll ett offer för bändelserna den 4 Mars autoriteterna gåfrvo efter för folkets raseri och lät skjuta honom den 6 Mars på aftonen. Man har för sökt att urskulda den hastiga dödsdomen genom de föregifvandet, att det oroliga folket skulle hafva mör dat generalen, om autoriteterna vägrat att döma öf ver honom. Om Escteller verkligen stod i förbun med Carlisterne eller blott var oörsigtig, blef oaf gjordt. Med Cabanero underhandlade man formliger rörande de bortförda mationalgardisternes utvexling mot fångaa Carlister; chefen för hans generalstab kom den 9 Mars till Saragossa, man kom öfverens om vilkoren och utvexlingen gick för sig; dessutom sattes 120 Carlister på fri fot, utan lösen, af erkänsamhet för dea goda behandling, som de i Cabaneros hinder fallne borgrarne hade rönt. — Mer än 6 år äro förflutna sedan general Esteller uppoffrades i Saragossa. Den 9 Juli 4844 försonades hans ande genom blodshämnd. Straxt efter katastrofen i Mars 4838, då ordningen var hjelpligt återställd i Saragossa, skul. !e väl en undersökning anställas angående den upprörande hindelsen; men de, icke obekanta, personer hvilka hade uppretst folket till Estellers förderf, sypas hafva varit för mäktiga, att då kunna nås af lagens arm. oLsegarna tystna under vapnens buller. Saken hvilade till för kort tid sedan. Generalkapteven i Arragonien, general Breton, nedsatte då, på begäran af den afrättades söner och enligt serskild, fråa Barcellona ingången befallaing, en militärkommission, som skulle upptaga den gamla saken och ådöma general Estellers mördare straff. Tre af de förnämste anklagade befunnos skyldige ) och dömdes till döden, nemligen: Francisco Lagunas, f. d. befälhafvare öfver nationalmilisen, Bartolemeo Riveiro, f. d. douanier, och Esteban Miana, kallad general Zurdo. En fjorde anklagad, Jose de la Cruz, kapten vid nationalgardet, dömdes till arbete på galererna. Man hade i Saragossa hoppats, att drottoing Isabella II skulle benåda dem, som voro dömda til döden; men man fästade dervid på högsta ort det vilkor, att general Estellers söner skulle samtycka dertill. Dessa örklerade likväl, att de ej ville förlåta sin faders mördare, hvarpå de trenne ofvannämndes afrättning örsiggick den 9 Juli 4844, klockan 5 e. m. Det berättas, att generalens söner skulle hafva skrifvit till Irottningen, att de vore så långt ifrån att förlåta mördaren, att de tvertom, om det ginge an, sjelfve ville öfvertaga skarprättarens göromål vid arättningen. Afrättaingen, den sena hämndenp, väckte stor bestörtding i Saragossa. På af.ättningsdagen öfvergåfvo månja invånare staden; de qvarblifae voro intagna ar ruktan ellor lystae efter hämnd, och general Breton näste låta gernisonen stå under vapen samt, genom tt utfärdadt Bando, förklara stadea i belägriugsillståad. — Sjöfarten på floder och kanaler, i England, vilka hafva samma riktning som jernbanor, har, enigt officiella uppgifter, så förminskats, att kanalaktier, vilka förr hörde till de mest efterfrågade papperen f detta slag, nu fallit så lågt, att t. ex. aktier i oventry-kanalen, hvilka förut gällde 4200 nu knapast finna köpsre till 3135 . Den stora kanal, som ammaabinder London med Birmingham och är 90 ngelska mil lång, gaf, föra jernvägans anläggaing nellan dessa begge städer, en ärlig inkomst af490,000 men, sedan banan blifvit färdig, blott 113,019 , i alt dess aktier fallit från 330 till 448 E. — BPOTEMEDEL FÖR LUNGSOT. En fransk likare, ufresnoy, har funnit, att de båda svamparterna: garicus piperatus (pipperling) och agaricus delicious (riska), hvilka båda äro välsmakande, äro ett raikalt botemedel mot luagsot. Allmänna öfvertygelsen i Spanien är emellertid, att hela hämnden tillkommit, för att kunna göra sig af med Lazunas. som haft stor inflytelse. och som mar