Aftonbladet – 8 augusti 1844, sida 2

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. TULLVAKTMÄSTAREN CARLSSONS OLAGLIGA HÄKTANDE. (Forts. från JM 460.) Första undersökningen wid stottsrätten i detta mål förekom den 3 Juli, och hvad då passerade kan inbämtas i ofvananmärkte nwnmer 460. Undersökningen har blitvit fortsatt den 40 och 17 samt afslutades den 24 Juli, och i går ingaf tullvaktmästaren Carlsson sine slutpåståenden, hvilka al motparterne på stället besvarsdes, så att domstolen kunde meddela parterne den vanliga underrättelsen, att de skulle undfå särskild kailelse för att afhöra utslaget. Vi meddela här den afskrift vi låtit taga af protokollet för den 40 och 47 Juli, och rekommendera deri till sakkunniges uppmärksamhet pluralitetens inom slottsrätten besiut alt låta två stadsvaktssoldater bära vittne i målet, ehuru de icke blott anzgifvit det de blifvit af tullvaktmästaren Carlsson oredade, utan äfven redan voro, genom ett vittnes utsago, öfvertygade att hafva våldfört bemälde Carlsson. Ofverläggningen om detta beslut förekommer här nedan i protokollet för den 417. 4844 den 40 Juli. Närvarande: ordföranden herr underståthå!laren Kuylenstjerna; ledamöterne hr kammearherren friherre Boije, kaptenen friherre J. T. Sijerestedt, majoren och riddaren Col landor, ksapteelöjtnanten He Dborg. SD Sr rr rn Protokollet i målet för sista rättegingzsdagen unpplästes till justering, och godkändes efter några mindre, derutinnan genast verkställde, rättelser; derefter stadssoldaten Carlsson, på fråga, upplysta att han tillsagt vaktmästaren Carlsson arrestering redan innan han, med gifvet tecken från pipan, tillkallade stadssoldaterna Fröberg och Malmstedt, hvilka uti arresteringsåtgärden således icke annorlunda deltagit, än att da, uppå Carlssons anmaning, biträdt honom och Sahlin att på vägen till corps de gardet affö:a vaktmästaren Carlsson. Vaktmästaren Levin derom jemväl tillfrågad, uppgaf på sin redan aflagde od, att stadssoldaten Carlsson tillsagt vaktmästaren Carlsson arresi innan de sedermera tillkomne patrullkariarne Fröberg och Malmstedt tillkallades, samt att vaktmäataren Carlsson, hvilken till en början ej velat godvilligt medfölja, utan stretat emot, deruuder stadssoldaten Sahlins kappa effsllit, sedan Fröberg och Malmstedt tillkommit icke gjort ringaste motstånd. Detta oagtadt hade Levia tydligen varseblifvit, att vaktmästaren Carlsson, då han bortfördes, dervid så tillgått att stadssoldaterna Carlsson och Sahlin ledt honom i kragen samt Fröberg och Malmstedt följt tätt eter, fått uppbära flera slag i ryggen af någon uta! de efterföljandes huggare; kunnande Levin dock icke bestämma om dessa slag utdelats af Fröberg och Malmstedt, emedan Levin icke med visshet kände buruvida dessa bägge, som vid aftåget från Röda Bodarne gätt efter, under forslingen uppåt Fredsgatan ombylt platser med Carlsson och Sahlin. Derom tillfrågads, medgåfvo stadssoldaterno att Carlsson och Sahlin ända till corps de gardet ledt vaktmästaren Carlsson i kragen och att Fröberg och Malmstedt följt efter till dess de skiljts från Carlsson