Aftonbladet – 8 augusti 1844, sida 1

va mycket inneruigt; och 1 Delgiten belaras att en fördelaktig handelstraktat mellan Frankrike och förstnämnda land kommer till stånd. Journal des Debats innehåller en lång artikel angående handetstillståndet i Marocko, som till stor del grundar sig på f. d. Svenska konsulns i Tanger, hr Gråbergs af Hemsö uppgifter. Värdet af landets hela handelsrörelse uppgifves till 60 millioner francs. Grefve Nasselrodes resa till London ingifver franska kabinettet stora bekymmer. Man tror att han erhållit hemliga instruktioner af kejsar N colaus, som kunde komma att pröfva det cordjala förhållandets mellan Frankrike och England; och konung Ludvig Philips öfverresa lärer blifva uppskjuten. i Den 29 Juli hafva hrr Guizot och lord Courley haft en ovanligt lång konferens, angående franska expeditionen till Marocko. Londoner-kabinettet är emot krig, men vill förbinda sig att söka förmå kejsaren af Marocko till antagande af franska fredsvilkoren. Gör han ej det, då först skola begge makterna gemensamt tvinga honora dertill. SPANIEN. I Figueras skall en komplott blifvit upptäckt, och anstiftarne, 40 till antalet, hade flytt. Finansoch Justitie-ministrarne hade den 49 Juli afrest till Barcellona, utan att men kunde i Madrid gissa anledningen till denna bastiga 2fresa. Endast Inorikesoch S:öministern äro qvar; såsom det synes, den förre för att leda nya deputeradevalen och den senare emedan ban har en stor inflytelse äfven inom armeen. STORBRITANNIEN. Enzelska konsuln på Otaheiti, f. d. missionären Pritchard, har återvändt från sin post, sedan har, efter hvad ett i London utspridt rykte förmäler, blifvit flerfaldigt misshandlad at de franska maktinkräktarne på stället, och till och med fängslad. Uppseendet häröfver är stort och allmänt i England; och man tror Frankrikes enda utväg, till undvikande af ett fredsbrott, nu mera: bestå uti ett formligt desavuerande af sina embetsmäns förfarande på Otaheiti. Kan man sätta tro till en berättelse från Papiti, af den 6 Mars, som Times anför efter en brittisk officer, så ser saken verkligen betänklig ut. Enligt denna berättelse skulle den der stationerade franska flottans befälhafvare tagit sig anledning af drottning Pomares förfarande att vid sitt palats hafva Otzaheitiska nationa!flaggan hissad, utan den öfverenskomna sinnebilden 2f Frankrikes supremati, och låtit landsätta 400 sjösoldater, hvilka ryckte ned flaggan och i stället kissade den franska. Drottningen, som af en eller annan förespegling fruktade att fransmännen äfven ernade bemäktiga sig henne sjeli och sätia hennes äldsta sop, en sju års gammal gosse, på tbronen, flydde, jemte sin gemål och tre barn, ombord på brittiska krigsgallioten Basilisk, och residerar der under skydd af skeppslöjtnanten Hunt, emedan hon ej tillåtes gå i land. Derifrån utfärdade hon ett påbud till sina undersåtare, hvari hon uppmanade dem att förhålla sig fredligt emot fransmännen och hafva tålamod, emedan England visst icke skulle lemna dem i sticket. Detta påbud förklarades för ett myteri mot fransmännens konung; flere bland öns höfdingar blefvo för sin tillgifveobet mot drottningen tillfångatagne och förde ombord på franska fregatten Ambuscade; mot andra åter, som flyktat upp i bergstrakten och icke kunde mfångas, utfärdade kapten Bruat en proklamation, hvari de förklarades för upproriske och sin egendom förlustige. Samtidigt härmed var öns franske kommendant, a Aubigny, serdeles verksam med Poapitis belästande, förklarade hamnen i blockad-tillstånd och , staden under krigslagarne, vägrade all landstigning efter solmedgången från främmende skepp, lät anställa godtyckliga husvisitationer, o. s v. Engelske konsuln Pritchard ville sedan en afton begifva sig från sitt hus till engelska ångfartyget Cormorant, men blef anhållen af en fransysk polisvakt och insatt i förvar. Löjtnant Hunts reklamationer häremot besvarades genom följande kungörelse, som på franske, engelska och otaheitiska anslogs i alla gathörn: En fransk skildtvskt phar blifvit förnärmad natten emellan den 2 och 35 Mars. Till vedergällning härför bar jag låtit asttaga en viss Pritchard, som dagligen uppretar nnevånarne och föranleder oroligheter. Han kommer att med sin förmögenhet ansvara för si pskada, som genom de upproriska kan tillfogas våra besittningar; och blir franskt blod utgjutet, så skall hvarje droppa deraf falla på hans ansvar. Papiti den 3 Mars 4844. DAubigny. F-. n. kommendant på Vänskapsöarnen. Genom be. medling af Commodor Gordon, befölhafvare på Cormorant, lösgafs slutligen Pritebard, sedan han setat flera dagar i fängelse; likväl med vilkor att genast öfvergifva ön, der han imedlertid qvarlemnade sin fru och fiera bland sina barp. Från den till Bokhara afsände missionären Wolff, hvilken åtagit sig att skaffa underrättelser om det öde, som träffat engelska 2genterna i Bokhara, öfverste Stoddart och kapten Conolly, bar pu ankommit ett bref, dateradt Bokhara, och efter hans uppgift författadt officielt på emirens af Bokbara anmodan. Deri förmäles. att emiren låtit sflifva begge de efterfrågade, i Juli 4842, på flerfeldiga uppgifna skäl. De enda deribland, som skulle kunona ega något skenbart värde, äfven efter österländsk lagskipning, vore, mot Stoddart: aw han blifvit moharnedan, men sedan återgått till kristendomen: och mot Canolly: att ban uppretzt