Aftonbladet – 7 augusti 1844, sida 2

rr rt sina slafvar, det gör han med detsamma sig sjelf, vare sig godt eller ondt. Ju längre han genom en klok behindling kan uppehålla krafterna hos sitt folk, ju mera vinner han i materielt hänseende, och gör sig, på lättaste sättet, behaglig i menniskokärlekens ögon. Hur annorlunda går det ej till uti de sk, fria länderna. Ju friare konstitutioner, ju mindre frihet. Betrakta blott en engelsk fabrik, och säg hvar förtrycket visar sig förfärligare. Detta lär oss: att den politiska fribeten aldrig bör sträcka sig nedom samhälets höjder; och att enda sättet med hvilket man skall lyckas alt hålla massorna i ordning, ligger förnämligast i konsten att gifva de ädla racerna makten öfver de låga och uppblendade. Excellext mön brave gargon, voila un vrais gentilhomme, ropade en af de flammande gästerne, och knäppte med sina fiagrar i luten. A ch, den som kunde inbränna dessa nobla tankar i pannan på våra loslitna plebejer, dessa bördsförnekare, som ej en gång kunna köpa sig en ko, ett får, ja knappast ett koppel jagthundar, uten att först efterfråga deras extraction. Hvilken dråplig konseqvens hos dessa roturiers, som aldrig kunna förlåta oss: att våra fäder voro utmärkta och deras — obemärkta. Ila, ha, ha, jag har fan besitta mig hört prester förbanna 058, advokater döma 0ss fridlösa, bara för adelskapets skull, och detta kallar man tolerans. Sår man upp svenska historien för dessa herrar och trakterar dem med välljudande namh, sådane som Sture, Oxenstjern2, B.ner, Sp rre, så förklarar man oss: att förtjensten är det enda. som icke tillhör det jordiska arfskiftet — under det man aldrig tycks vilja upphöra att åberopa våra fäders fel och misstag,