Aftonbladet – 7 augusti 1844, sida 2

Hur ofta har icke aristokratien till och med gripit efter sceptern och — eröfrat den. Skillnaden mellan oss och de ringa, är blott en följd af våra andeliga företrädesrättigheter. Naturen har befallt somliga att herrska, andra att låta sig beherrska. Emot naturen strider ingen länge med framgång. Giganterne ville storma O:ympen och sudarne krossade dem. Packet kan glömma sin skyldigheter, men vi skola alltid återföra det inom lydnadens gränsor, endera med piskan eller svär det. Att klaga är en rättighet, som ju tillhör djuret på slagtbänken, och med hvilken protest det endast tillkännager det svaga kräkets beroen. de ställning. IHvarföre då göra så mycket viser af de ringas, de fattigas pratsjuka? Bevisar e just denna småaktighet hos oss, att vi ej, sow äkta patricier, kunna vara nog för oss sjelfva et ler förstå att sätta oss öfver de råa massornas o förnuft? Om t. ex. ett bi behagar traktera os med sin surrande musik, afbryta vi ej dessa lä ten eller bekymra oss öfver dem, hvarföre? eme dan våra fördelar af djurets arbetsamhet öfver väga och ersätta det lilla obehag, som dess sät att uttrycka sig förskaffar oss. Skulle till och mer en häst sparka oss och således våldföra sig på vå beliga person, skjuta vi ej ibjäl kreaturet; hvar före? emedan vi vinna mindre på hästens död än på hans lif Låt egoismen allena afgöra d mäktigas handlingar, och jag ansvarar för att d icke-mäktige skola vinna mest derpå. I Ryssland der aristokratien lefver på slafveriet — der bli den milda behandlingen ett bebof, och mensklig heten ett hufvudintresse; der måste den mäktig förena sina och de sinas fördelar, ty besjälade va relser utgöra hans rörelsekapital. Hvad han gö