Aftonbladet – 7 augusti 1844, sida 1

Vi talade nyss om ljuset på höjderna och skug gorna i dalarna. Hvilket hof skimrade någonsi yppigare, doftade mera blomsterhöljdt, genljöd a lifligsre bifallssorl och ohejdad glädje, än Carl II: i England, och hvilkeh monark har öfverträffa bonom i konsten att förbise sin nations önsknin gar, anseende och lycka, att ställa sig öfver d sinas bekymmer? I sanning, när man så Ofta ser hur det all männa lider och uppoffras för det enskildto, hu den fattige och ringa mången gång betraktas som en leksak i de mäkstiges händer, skulle man var frestad att betvifla rättvisans tillvaro, Men hor finns, låtom oss trycka denna tro intill vårt bjerta ty den tanken ger kraft alt uthärda, liksom der himmelska trösten: att e2 tid skall komma, di dalarna skola blifva upphöjde och höjderna för nedrade, och då det ojämnt är skall jimnas oc det oslätt är skall slätt varda. Läsare! låtom oss tillsammans för ett ögonbiic! betrakta: hur et och samma sak ken visa si annorlunda i höjdernas glans Och i dalarnas skuzga Gustaf IV Adolf tycktes med: förlåtlig förkär lek alltid omfatta sitt vackra Skåne, detta Nor dens paradis, der en fruktbar natur gör menni skan både lycklig och oberoende, der poesier ofta sammansmälter med verkligheten och bli ett med den. Herrliga Skåne! )Du krona blanc Svea rikets länder, hur tilldragande är du ej trots dina oöfverskådliga Jjuoghedar och din ari stokratiska anstrykning. Emedan öfver det hel: råder en vältalande förnöjsamhet, och nog upp täcker man snart att södernsande der äger et! mäktigt inflytande. Svensken kan först i Skånc