(Siut från gärdagsbl.) I ordningen följer nu sjöörsvaret eller femte hufvudtiteln. Det visar sig ganska väl, att Rikets Ständers tillgörande både vid 1834 och 1840 årens riksmöten, medfört den negativa vinst, att det förut i anscende till sjöförsvaret rådande, högst oefterrättliga systemet blifvit hejdadt och att det mindre sjövapnet icke blifvit, så mycket som tillförene, ställt i bakgrunden, men icke desto mindre har, till mehn för det sednare, sjöförsvars-departementet haft en stora flottans anhängare till chef. Derigerom är det lätt förklaradt, att den för sjöförsvarets angelägenheter sist bildade kommittten, blifvit tillsatt uti en för stora flottan så gynnande rigtning. Detta vore dock er för rärvararde temligen likgiltig sak, om äfven här fick gälla den grurdsats som bjuder, att vid utgifternas reglerande noga afväga statsbehofvers vigt. Det erfordras i sannieg mindre strategisk bildning än bekantskap med svenska geogråafien, att känna det vapen, hvaraf först och främst göres behof, för att från fiendtlig landstigning skydda rikets vidsträckta kuster. Hade detta tillförene varit insedt och erkändt, så skulle nödvändigt lilla flottans kompletterande hafva gålt framför, icke blott stora flottan, utan ock hela landtförsvaret. Det sednare kommer aldrig i fråga, så länge det lyckas att utestänga fienden från kusterna. Vid sista riksmöte hemställde jag om icke landttrupperne borde erhålla öfning äfven till sjös. Denna hemstäl!an förnyar jag nu hos stats-utskottet. För en sjöstat, sådan som Sverige, synes en amalgamering af landtoch sjöförsvaret kunna i flera hänseenden bära helsosamma frukter. Omdömet hiäröfver utaller säkerligen mest grundadt, i händelse man sätter alla klassoch kotteri-intressen å sido och endåsst betraktar frågan utur syppunkten af försvarets ändamålsen!ighet. Äfven på femte kufvudtiteln har Kongl. Maj:t, med hänsigt till dockebyggnaden, begärt för Carlskrona ett extraordinärt anslag, stort 100,000 Riksdaler. I anledning häraf erinrar jag nu endast, att det vore ctt meddelande af högt statistiskt värde, om stats-utskottet för Rikets Ständer uppgaf, hvad Carlskrona kostat svenska statsverket allt sedaa stat:hvälfniogen 4809. För anskaffande af krigsångfortyg bar Kongl. Moj:t Pproponerat ett nytt anslag af 30,000 Rdr. Häraf är man berättigad att sluta, det en öfvergång till ett annat försvarssystem, äfven i afseende på rikets fiottor, är under beredning, men en sådan förutsättning gör icke för stats-utskottet tillfyllest. Utskottet har af nöden, att med säkerhet känna i hvad mån stora flottan är ämnad att bibehållas och huru stor del dera är i belägenhet alt kunna utrustas. Att utan frånträdande, åtminstone till en viss högre grad, af det system, som hitintills, till det allmännas oberäkneliga skada, uppehå!lit linieflottan, icgå på alla do nyaj. statsanslag, som sjöförsvarets rationella förändring tager i anspråk, skulle vara ett för statsverket rätt, vådligt företag, och det är således af nöden, att Stats-, utskottet låter de upplysningar, som härölfver stå att. vinna, bestämma utskottets utlåtande i afseende på l. nDyssnämnde äskade nya anslag. ; Då fjerde och femte hufvudtitlarne tillsammans, l eller försvarsverket i sin helhet, upptaga omkring hälf-, 1 ten af hela Svenska statsbudgeten, är det otvifvelaktigt, att Statsutskottet, så djupt ske kan, inskådar i försvarsverkets alla lifsfrågor. Sjette hufvudtiteln ådreger sig i synnerhet uppmärksamhet för dep nya Wessmans-kanalen, till hvilken å denna titel anslag fordras. Denna kanal upp-li gifves väl vara en fortsättning af Strömsholms kanalen, (4 men den kan icke betraktas annorlunda, än som enl, sidogren, utan nigon större ioflytelse, och utan någon ; verkan till förmån för det egentliga Dalarne. Uaderi lyckligare förhållanden för bergverksrörelsen, underii brukskonjunkturer, som uppmurctrade till de ymniga lj ehuru mindre väl artsde Gränges malmförrådens spri-, dande till malmfattigare orter, så kunde möjligtvisi besagde sidokanal erhålla en högre betydelse, men ilr C S 8 E f S S den ställning, hveri bergshandterinvgen sig för rärvarande befinner, då nedläggniog af en myckenhet jernverk synes blifva den oundvikliga följden af jernprisens fortfarande fall och afsättningens risghet, i jemförelse med produktionen, så kan jag, för mia del, icke inse, huruledes det skulie kunna vara stats-ekonomiskt rätt, att för ett i nuvarande omständigheter blott och bart partielt intresse disponera statens medel i ett företag, hvars utförande utan skada kan lem-! nas åt en, för näringarne, lyckligare framtid. Gerna medgiver jag, att med hänsigt till de missvexter, som vissa år, serdeles för Dalortenv, bära i sitt sköte, allmänna arbeten alltid borde vara i beredskap, för att dymedelst bibringa en ändamålserligars hjelp, än den, H som förut utgått i form af allmosor och lån, moa båJ gon afsaknad, i fråga om allmänna arbeten för Da, larne, kan icke förebäras, så länge Strömsholms kanalarbete fortgår, i bredd med nya fängelsebyggnader P i flere län. Skulle en utsträckning af Strömsholms kanal komma att äga rum, så borde den väl afse enj, förening med Gråda kana!, som otvifvelaktigt vore af 3 I Å högsta vigt för den fattigaste delen af Dalarne. Fråga är imedlertid, om det i allmänhet må anses väl betänkt alt, å statens vägvar, ingå i nya kanalöretag uti orter, som lida af nära sju månaders vinter. tig minstone borde man, före fattandet af beslut om nya kanalanläggningar, alltid hafra i förväg förvissat sig, S att trafiken vore af en så ovanlig vidsträckthet, att dess behof icke med de vanliga kommunikationerne kan afbjelpas. Kaasalintresset har förut vid riksdagen visat sig icke mindre verksamt, än förbudsoch prif vatbanksintressena. Alla tre besitta den ovinliga eb ;snskapen att eiektrisera medborgerliga sinnen. De vöra derföre, alla samtliga, följas med nogasta uppnärksamhet, och, så mycket ske kan, hållas i den jemnvigt, som rödgar dem, att hvar för sig, gifva öreträdet åt fåderneslandets allmänna sak. Det nya arslag Kongl. Maj:t för Landtstaten föreni lagit, är ganska rioga och föranleder blott den er-lu nran, att en förbättring i allmänhet af Häiradsskrif-l,, rarnes och den lägre Kronobetjeningen3 löner visar re ig vera ett vigtigt åliggande, om hvars nödvändighet då rfarenheten, under de seduare åren, lemnat rätt be-jar änkliga påminnelser. Här i landet har det hitintills så arit en grundregel, att väl tid från tid bevilja löc-i;e illökningar ät embetsoch tjenstemän i debhögre graut lerne, men att deremot i det längsta lita de lägre ve jenstemännen lefva på förknappning. oc Idtsn alt: bilda ett nytt embetsverk för vägoch fo attenbyggsader var onckligen vacker, men antagan-lut et deraf vid förra riksdagen torde dock kunna an isom ett förhastande. Min andel deruti erki 3g villigt. Så länge militör-väsendet mediager lanon lar nar