Aftonbladet – 5 augusti 1844, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Eoligt en tysk tidning skall en man me horn, naturliga horn, låta se sig för penningar i Pis Den ovaniiga hufvudprydnaden består verkligen två hornartade utvexter ofvanför tinningarne, sex tu länga och halfannan tum i omkrets; mannen likna med ett ord sagdt, Jupiter Ammon. Han är 56: gammal och den Tyska tidningen anmärker gansk naift att han aldrig varit gift. Läkare ha förklar att hans lif skulle äfventyras genom ett försök a amputera hornen, och han har derföre beslutat bä sina horn med tålamod, men, likt så mången anna hornbårare, tsga väl betaldt. N — Herr qäJlsraeli, parlamentsledamot och so till den berömde engelske författaren af samma nami har nyiigen i London utgifvit en politisk roman, sor väckt mycket uppseende. Man läser deri bland an nat följande, som torde vara nytt för mången: Ingen stor, andlig rörelse har föregått i Europas utan att judarne tagit stor del deri. De första jesui terne voro judar; deb hemlighetsfulla ryska diploma tien, som sä mycket oroar vestra Europa, är organi serad och förnämligast ledd af judar; den mäktiga religiösa omhvälfning, som nu förberedes i Tysklan och kommer att blifva liksom en ny reformation, ut vecklar sig helt och bållet under judars auspicier hvilka på sätt och vis monopolisera lärostolarne vi: de tyska universiteterna. Neander, teologie professo i Borlin, är jude, äfvensom den lika ryktbare Benary Vid detta universitet ensamt finnas mer än tio judi ska professorer. För några år sedan kallade mig mina affårer til Ryssland, — det är en bankir, som talar — ,oc jag begaf? mig till S:t Petersburg. Vid min ankoms dit, hade jag ett samtal med finansministern, grefve Cancrin: jag fann i honom sonen af en lithauisk jude Det var fråga om ett lån, som stod i sammanhang med Spaniens angelägenheter. Jag begaf mig genast till Madrid, för att träffa öfverenskommel!se med spanska finansministern: det var Mendizabal, son af en till kristeodomen öfvergången arragonisk jude. Derifrån begaf Jag mig till Paris, allt för samma sak. Jag fann i konseljpresigenten sonen af en fransk jude, och han var icke den ende juden bland Napoleons marskalkar: Masstaa var det också. Preussiska sändebudet deltog i våra konferenser: det var grefve Arnim, en preussisk jude. Oaktadt Israeliterne under den nyare tiden räknat utmärkta tänkare bland sig, t. ex. Thomas af Aquino och Spinoza, synas de nu vårdslösa filosofien. Men de äro musiken trogna, som fordom utgjorde en del af den filosofiska undervisningen. I ingen hufvudstad fiazes en kör eller en orkester, som icke räkpar flera judar. Större delen af de stora tonsättarne, de skickliga instrumentalisterne, de bästa sångarne höra till denna stam. De tre stora lefvande kompositörerne, Rossini, Meyerbeer och Mendelsohn, äro af judisk bärkomst, och de sprättar, som applådera