Aftonbladet – 3 augusti 1844, sida 2

GUSTAF II ADOLPH OCH PRELATERNE PÅ HANS TID. Sedan den ton Rikets Erkebiskop, en trogen tolk af biskopsbänkens innersta tanka, anslagit i sitt ryktbart vordna helsningstal till presteståndet vid innevarande riksmöte, både inom och utom representationen väckt tankarne på nyttan och nödvändigheten af en öfverstyrelse för clerecistaten, som kunde hålla högmodiga och stolta prelater inom tillbörliga råmärken, torde det ej vara utan interesse att gå tillbaka i vår historia, och se huru redan den store Gustaf 11 Adolph uppfattade nödvändigheten af en dylik anstalt. Denne konung, sjelf genomträagd af en sann och lefvande gudsfruktan, höll presteståndet i hög aktning. De män, som fått sig ombetrodt, att bland folket utbreda religionens läror, ansåg han böra sjeifve förelysa mängden i allt godt, och hans nit att allt måtte skickligt och värdigt tillgå inom församlingen, oordningar afskoffas, och presterna samvetsgrannt ägna sig åt sitt vigtiga kall, var varmt oca lefvande. I hans tid ägde biskoparne dock ännu qvar ej så föga af den myndighet och sjelfi ådighet, som utmärkte prelaterne under katholska tiden. Biskopen var nästan enrådande inom sitt svift, hvaraf naturligtvis hvarjehanda oredor uppkommo. Då biskoparne voro ungar — säger Fryxell i sina Berättelser ur Svenska Historien — tilläto de sig en mängd sjelfrådiga tilltsg; då de blefvo gamla lemnades en mängd sjelfsvåld och oordningar utan rältelse. Gustaf Adolph fann, att en öfverstyrelse för hela ecklesiastik-väsendet skulle lättast afbjelpa de brister, hvilka ej undgingo hans klara blick, och hålla prelaterne inom de skrankor, som statens väl och de andre medborgarnes rättigheter gjorde önskvärda och nödiga. Hans plan, öfverenskommen med Axel Oxenstjerna, att inrätta ett s. k. Consistorium generale, framlades först för stänJerna vid riksdagen 46253, men möttes med afgjord ovilja af biskoparne och en del af presteskapet. Enligt denna plan skulle den nya öfverstyrelsen bestå ef hälften andliga ledamöter och hälften lekmän. De förre skulle utgöras af erkebiskopen, tvenne biskopar, förste hofpredikanten, förste theo!ogie-professorn i Upsala, samt en af kyrkoherdarne i Siockhom. De verldslige bisittarne skulle utgöras af riksdrotzet, tvenne riksråder samt trenne ledamöter af Svea hofrätt. Drotzat och erkebiskopen skulle skiftevis föra ordet. Consis:orit generalis göromål skulle blifva: först att uppsätta en ny kyrkoordning; vidare, att hafva uppsigt öfver såväl biskoparna, som alla andra prester, både hvad lära och lefverne samt deras embetsförvaltning beträffade. Hela presterskapet skulle stå till svars och räkenskap inför denna autoritet, och tvistefrågor hänskjutas till dess afgörande. Consistorium skulle hafva uppsigten öfver hela sko!eväsendet, såväl de högre, som lägre läroanstalterna, 0. s v. Detta förslag rönte, såsom ofvanföre nämndes, starkt motstånd hos biskoparne, hvilka i stället uppsjorde ett kontraförslag, hvilket de dock ej fingo det lägre presterskapet att gå in på, och som således förföll. Enligt detsamma skulle Consistorium generale bestå af erkebiskopen med alla biskoparne till bisittare, ty af bibeln syntes,, sade deras bögvördigheter, att verldsliga män icke böra i den andliga styrelsen deltaga, Presterskapet förklarade, till svar på korungens proposition, att