Aftonbladet – 3 augusti 1844, sida 2

sträfvar rastlöst att blifva vetenskapens enda och asta grundval. Mötet i Christiania är i detta hänseende en glanspunkt i Naturforskningens häfder. Vi vilja icke nu försöka att i förväg göra allmänheten bekant med de serskilta ämnen i naturforskningens alla grenar, hvilka här kommo under betraktelse. Samfundets förhandlingar, som snart komma att tryckas, skola derföre bättre redogöra, än vi med allt bemödande skulle förmå. Ett bott uppräknande af rubriken är åter af föga intresse, och har dessutom redan af allmänna tid-ningarna blifvit presteradt. Vi vilja derföre heldre söka framställa den festlighet, man torde tunna säga, den nationalfest, som från början till slut genomgick och lifvade detta minnesvärda möte, i den formodan, att deita skall mera behaga allmänheten, än lärdomens torra resultater, samt sko!a till slut bifoga blott ett par anmärkningar. Nordens de fasta, de älskade fjällar locka med underlig makt min håg. Inloppet genom Christianiafjorden är skönt. Höga fjällryggar, betäckta med granskog, omväxlande med leende dalar, beströdda med löfträd; holmar, än höjande sig lodrätt som fäistningsmnrar, än platta och nakna skär, möta ögat på ömse sidor. Oita ser man flera fjellryggar höja sig öfver hvarandra, och på de aflägsnare synas målnen stiga långt ned på sidorns. Nir seglaren vikit förbi Näsudden, framträder staden på en gång för den nyfiknes blickar. Vid första anblicken väcker den ej rågot stort eller hänförande intryck, emeden ligger lågt, uti en dal, med blott en och an-nan framstående punkt, nemligen Observatorium, Slottet och Aggerhusfästning, intet enda torn af-bryter den jemna linien, men utsigten vinner i behag, ju längre, ja oftare den njutes. Fjorden vidgar sig vid slutet cirkelformigt, omslutes, tilllika med staden, af fjällryggar, hvilka bilda en kolossal amfiteater, och vid brädden af vattenytan ligga stadens hus som en lysande rad af lampor. Det är rampen. Till venster har man den sköna Ladegaardsöen, till höger det pittoreska Egeberg, och på fjorden ligga några smärre öar och prickar strödda. Vid Toldboden fälldes ankaret, en båt förer till land, och man uppsöker sitt logi, lycklig i mån af sina förhoppningar. Och våra förhoppningar hafva icke blifvit svikna, men vida öfverträffade; ty så blygsamt, så anspråkslöst hade norrmännen vid sista mötet i Stockholm förberedt vårt emottagande i Christiania, att säkerligen ingen, som ej väl kände den stolta nationen förut, väntat sig hvad han funnit. Liksom Norge, såsom sjelfständig stat, ännu är ung och stadd uti stigande utveckling till mer och mer politisk beiydenhet, så uppstiger ock elt nytt, förskönadt Christiania, en hufvudstad, ur det gamla fisklägret för hummer och makrill. Christiania är dock ännu på långt när icke vacker. Större delen af husen äro af trä, små, en eller två våningar höga, i mörk färg och ej synnerligen smakfulla; ej sällan ser man bus med otimrade stockar och framstående loft; men gatorna äro i allmänhet breda och ofta försedda med en slags trottoirer, hvilka dock ännu icke fullkomligt motsvara en hufvudstads civiliserade skick. Kyrkan är gammal och ful, och tornet höjer sig knsppt märkbart öfver dess tak. De publika byggnader, som förtjena utmärkas, äro: Kongeboligen, en ny och stor byggnad, som man skuile önska utförd i bättre arkitektonisk smak, liknar nu alltför mycket en privat byggnad -för att kallas slott, men skulle troligen vinna betydligt, om det olyckliga taket förvandlades till platt, och om flyglarne bortgömdes genom plantager 3; den inredning, som redan är fullbordad, är både magnifik och smakfull. Slotiet ligger på en betydlig höjd, som beherrskar staden cch den herrliga omgifningen, och lokalen är förträfflig för enläggande af en betydlig park, hvartill redan förberedelser och planteringar äro påbegynta. Aggerhus fästning, på en klippudde i sjön, gör rån flere håll en serde!es god effekt. Den under byggnid varande Universitetsbyggnaden, en storartad anläggning, som ligger nedanför slottsbacken och lovar att blifva skön. Ritningen dertill säges vara gifven af den ryktbare Schinkel i Berlin. Midt emot denna, vid början af den gatan, som leder direkte från slottet, skall det nya Storthingshuset uppföras, så att dessa båda kolossala anl:ggningar komma att, signifikatift nog, stå som stadiga poster vid kongsgårdens portar. Fiere sköna enskilta byggnader i modern smak hafva de sednare åren blifvit uppförda, flere stå under arbete. Här ser man med glädje en rask och skön utvecklipg i stöndigt stigande. Om femtio år skall ingen mer igenkänna det gamla Christiania. Biand stadens närmare omzgifningar utmärker sig Ladegaardsöen, genom sina omväxande paturskönheter; åt staden till är marken kuperad, liknande något vår Djurgård och beväxt med !öfskog, den motsatta är mera jemn och beväxt af barrskog. Den skönaste punkten är Dronningbjerget, hvarifrån men njuter en skön utsigt öf