Aftonbladet – 3 augusti 1844, sida 1

spetsen, hvilken ban än vore, som bragt honom i bars rärvarande tillstånd. Hain kunde icke anse sig för redan begrafven och glömd. Hans moder och Constance voro säkert ifrigt sysselsatte, att utverka någon ändring för honom och baronessan var dervid genom slägtskapsförhålianden, men Constance genom talrika bekantskaper, unJerstödd af allt hvad förnämt hette. Hen lingtade endast att något förhör måtte anställas med honom — någonting som icke kunde nekas en förbrytare — ty näst fångenskapen kände han ingen större plåga, än ovissheten. Baronen hade dagen förut begärt, att för en timma få promenera i den öppnsa gången på tornet eller på gården, för att bemta frisk luft. Denna dagen hade man bifallit hans begäran, och mot middagstiden erhöll han tillåtelse stt lemna fängelserummet. Behofvet af frisk luft var likväl vida mindre, än begäret att finna någon att samtala med. Baronen skådade uppåt alla fönster och började grola på en visa, för alt göra sig bemärkt. — Den rösten hörde jag i ett bättre sällskap än här, och då förmodade jag icke att vi hör skulle träffa hvarandra i morgonrecken, yttrade någon bakom hans rygg. — Huru? Är du också bör, CAntin? har då hela Paris kommit på bastiljen ? Blott de misstänksamme, min vän, svarade dAntiv. Den, som icke bryr sig om ILiw och hans spekulationer, går fri. -— Skulle man inspärrat 0: på så enaldiga grunder ? — Mig för 43,000 livres och eh dag effer det ryktet om din arrestezing spridt sig. Men det