Aftonbladet – 3 augusti 1844, sida 1

— 5n VW 55777 ga om bvad bertigen i sin fåfänga kanhända ännu boppas; det är fråga om Constances bifall. — Det har bon redan gifvit. Den lilla Euzevie var den första som berättade mig det på den sista supten jag besökte. Signoran synes endast hafva dröjt för att erhålla bättre vilkor. Hon är formligen engagerad af bertigen för tvenne månader, och har undrskrifvit kontrakt härom. — Såg du det? Kånner du hennes handskrift? — Nej; men alla tata derom. — Så tror också alla på en omjiichet! försäkrade baronen, men blodet ville spränga hans hjertas kammare, och bestiljens murar dansade för hans ägor. — Dean som vill akta en qvinna, bör inte lita spärra in sig på bastiljen — sade chevalieren, — Kärleken är bennes egen väktare. — Det är förmodligen emedan hen är blind, som du ger hocom detta svåra vär. — Vi bafva redan en gång varit nära att komma i oenighet för Constances skull, och jag ber dig derföre att undertrycka dina tvifvelsmål. Det är mig likgiltigt hvad Paris och hvad hertigen tror. Jag beklegar min fångenskep endast derföre, att den oroar en varelse, hvars tankar, önsknvingar och böner Oomsväfva mig i bvarje ögonblick, — Nå, låt oss tala om någonting snnat då, om du så vill. Men Måö-ehoult kunde icke bringa rågöt nytt samtalsämne i gåpg; han återvände i fångelserummet innan timman ännu var förfluten, helt förargad öfver sin fingelsekamrat. Huru ringa hoppet än var, att ett bref ifrån bastiljen skulle fråmkomma till sin bestämmelse, site likvbl baroth sig gondst pi skrilva till