Aftonbladet – 3 augusti 1844, sida 1

bästa är, att man redan utbetelt penningarne åt rig och derföre kan jag väl låta b qväma mig, alt en vecka bo i kungens slott. — Kommer vir fångenskap således icke att räcka längre? — Icke längre än tis opinionen emot banken gifvit sig, eller det intr:ffat, som var oundvikligt. — Men jag har icke gjort annat än återfordret mina kapteler. — Menar du, att min synd ver större? Vi bafva visserligen äfven begått den förbrytelsen, alt råda våra vänner till ett dylikt steg. — Men du erhöll dina 45,000 ljvres och mitt ombud nekade man en tiodubbelt större summa. — Ju:t derför, att sämman var tiodubbelt större. — Allt är kanhända icko ännu förloradt, trös stade sig bsronen. Tissot är en skicklig man oc om något kan räddas, så har han gjort det. — Tissot? han är arresterad liksom vi begge. — Alven han? Det var den värsta nybet du kunde söga mig. Mitt sista hopp var stäldt til! honom; — Åh, ännu har det ingen fara, ifall du står i någon gunst hos hans dotter. Itella Paris skrats tade åt en anekdot i afseende på Tissot och jag skrattade också så godt den kan skratta, som rädhat sina 435,000 livres och icke bar ringaste aning om att någon arresteringsorder är utfärdad mot honom. Regeringen bemäktigade sig Tissot, för alt afbryta hans förföljelser emot banker. Då nemligen parlamentet drog i betänkande, att lemna gehör till hans besvär, vidtog advokaten en verksammare anfallsplan. Ian skaffade tillsammans så många fordringar på barken han kunde komma öfveny och fofdfäde på itning, Jastunder det sa