Aftonbladet – 2 augusti 1844, sida 2

— Eiler din böjelse kan upphöra, kanhända slockn2, utan den persons skull, som du hyllat. — Det kan gifvas omständigheter, som kunna sönderslita äfven de heligaste band. För denna händelse har jag gifvit Constance en försäkran om mina alliodalgods. — Dina alliodalgods, Hektor ... allihop således? sade baronessan och tryckte krampaktigt handen mot hjertat, som ville sprängas i förskräckelsen. — Ni betraktar saken för allvsrsamt, min mor. — Majoratet ger icke mer än 412 000 livres ränta. — Men vår redbara förmögenhet öfverstiger mer än dubbla summan. — Ifall den ännu existerar. ,.. Men är gåfvobrefvet redan utfärdadt? — Constance har erhållit det ... men hvad förskräcker er så hätigt? För himlens skull, min mor, hvarför vacklar, hvar:ör darrar ni? Kunde denna sak så menligt inverka på er? — Hjelp mig till soffan ... jag får en svindel Men jag drömer väl? Det var väl endast en fortsättning af dessa förfirande bilder, som plågade mig under sömnen? Jag såg min son bedragen af en sköka, hans förmögenhet förskingrad, hans lif förstördt, honom sjelf såsom en kerrikatyr öfver tiden, bära baronerne de Merehoults vepen utanpå tiggarpaltor! — Hvilka förebråelser måste jag icke höra! Hvad har j:g väl gjort för att förtjena dem? — Endast klagan, Hektor, inga förebråelser. M:n sjelfva klagan kommer för sent och jag finner att den icke är på sin plats. Jag visste ju, alt du anstuckits af den lättsinnighet, kom be