sig gubbens penningar. Nu fann han också på vägen en stake, ungefär 3 fot lång och 4 och en half tum tjock, som han upptog, utan att just för ögonblicket tänka på att begagna den; men han fann snart, att han dermed kunde gifva sin man ett sådant slag, att han svimmade, och derefter taga bans penningar. Tanke och handling voro samtidiga. Han gaf mannen ett slag i hufvudet och träffade honom vid tinningen, så att han dignade ned, utan ett ljud. Jörgen tog nu plånboken och sprang in i skogen, men vände snart om för att se, huru det gått med mannen, som låg orörlig. Han var död. Man kan bedömma Jörgens förslagna karakter af det sätt, hvarpå han behandlade sitt offers lik. Han släpade det in i skogen, uppknöt halsduken omkring dess hals, och gjorde deraf en snara och lade omkring den dödes hals, fäste ändan vid grenen af ett träd, så att det skulle se ut som om mannen hängt sig i trädet och sedan fallit ned. Ur plånboken, som innehåll 4145 Spd., tog han 5 Spd. och lade dem i mannens bröstficka, på det man skulle tro, att han icke blifvit plundrad. Derpå kastade han nägra granqvistar öfver likets öfre del och sprang genast hem, der han, straxt efter det han tagit penningarne ur plånboker, kastade denne i Akerselfven, genom ett hål på isen, och gömde penningarne på åtskilliga ställen till dess de skulle behöfvas. Han hade 20 Spd. qvar deraf, då han arresterades för stöld; dessa voro gömda bakom dörrfodret i hans rum. Liket fanns först om våren, då marken blifvit bar, och begrafdes, utan rågon undersökning och utan efterlysning, på allmän bekostnad. Alla ansågo det för liket af en, som hängt sig. Den mördades namn är också ännu obekant, och så vidt man vet har ingen låtit eterlysa honom. — Den bekante tyske litteratören Gutzkow lärer vara sysselsatt med författandet af en ny dram: Pugatschew, hvartill kosackernes uppror åren 1773 och 1774 lemnat uppränningen. Den redan färdiga delen har versform, och stycket säges snart komma att uppföras.