Aftonbladet – 2 augusti 1844, sida 1

— Ålminstone begäret att ega dem. Jag har återsett Aurora; en affir, hvarom jag nu skall underrätta er, förde mig till hennes fader; hon visade mycken sorgfällighet i afseende på mitt intresse. Jag skulle kanhända låtit vilseleda mig i min böjelse, ifall det vore möjligt att föredraga den friska, kalla norden framför den glödande södern. — I hvilken affår har du anlitat herr Tissot? Var det för uppsägningen af dina aktier? — Ja, för denna och ändå ea annan sak till Constance är fattig. Hennes bana har hittills inbergat henne mera lagrar än penningar. Derföre bar jag förskrifvit till henne en del af mina in. komster — icke för det närvarandes: skull, ty ännu behöfver hon just ingenting, men för framtiden, eller då hon öfver hufvud taget vill göra behof deraf. — Och detta har Constance antagit? — Hon har låtit mig truga det på sig. Huru skulle jag kunna bestjila en talang, som bon, på en del af dess ungdom, utan att lemna henne någonting i ersättning? — Om ersättningen icke är oproportionerlig, min son, så kan ditt förfarande icke klandras, ehuru det ger en anstrykning af kommers åt din kärlek. — Ni sade ett ruskigt ord, min moder. Jag blott nämner saken med dess rätta namn. Om len är god eller dålig kan endast han afgöra, som sor i hjertat. — Hvad bar du då gifvit henne? — Då ni ser saken från en sådan synpunkt, lir det mig svårt att fortfara, svarade Hektor. vfellan älskande är hvarje borgerligt kontrakt ett ting; det behöfs icke; men jag kan dö . .