Aftonbladet – 2 augusti 1844, sida 1

nen Anne min moder, sade baronen och omfamnade sin moder. Constance, hvars ynnest så många unge män efterfikat, hon, som sjelfva hertigen sök: rycka mig ur händerna, tillhör mig nu. Nu, min dyra moder, begynner först milt lifs vår. — Huru orättvist dömer du icke öfver din ungdores första lycka. Men om Constance Agnano förstår att göra dig lycklig, skulle jag känna mig glad, huru kort tid hon också kommer att fängsla dig. . Ni hyser misstroende till min beständighet. såsom jag misstrodde mig sjelf förr än jag lärde helt och hållet känna den skatt jag vunnit. Ändtligen en gång kärlek utan skiljsmessa, en passion som icke ken öfverbjudas af någon. Jag kommer alt underrätta er om, att )g ämnar resa bort från Paris. — Så hastigt? sade baronessan, förvånad. Du lemnar Paris, som förut så uppfyllt alla dina önskningar? — Det måste ske. Constance ber miz derom, jag måste bevilja det. Vår kärlek behöfver ett ensligt förtroligt ställe, för att utveckla sina bom mor. — Kunna dina affärer tåla en så hastig vexling? — Jag hoppas ännu i dag kunna ordna dem. En aflögsen -badort, någon liten stad i Tyskland skall emottoga oss. Der vilja vi dröja till dess konsten uppfordrar Constance till nya triumfer. — Du nämnde helt nyligen för mig Aurora Tissots namn. Allt hvad jag bittills hört om flickan har uppfyllt mig med aktning för benne. Har du genom ditt uingånge med sångerskan redan belt oeh hållet förlorat allt behag i umgänget med sådana qvinnor som Aurora?