Aftonbladet – 2 augusti 1844, sida 1

— Hon förklarar att hon ingenting förmå) emot baron de Meårehoult. Till och med signor: Constance skulle med nöje emottaga anbudet at! fara till Chanteloup, och hon hyser, öfver hufvud taget, det största deltagande för ers höghet, om hon icke bar fruktan för baronen, som med sir svartsjuka tyranniserar henne. — Och svartsjukan har de skarpaste ögon och de vaksammaste öron, såsom man vet, tilade hertigen. Vi skola icke forcera att bedraga baronen. — Skall jag ännu göra ett försök att öfvertalc sångerskan? — Det jag misslyckats uti, skulle ni så mycket säkrare gå miste om. Kanhända hittar jag på ett bättre medel; men nu nog om den saken. Statsrådet var redan samladt, då hertigen a! Choiseul anlände till regenten och generalkonrollören Law3J var der äfven tillstädes. Det var fråga om ingenting mer eller mindre, än alt en bankrutt förestod banken, hvilket var detsamma som en statsbankrutt. Advokaten Tissot hade nyss inlemnat sina besvär till parlamentet; debatterna och undersökningen härom måste på en gång beröfva den anstalt, mot hvilken Tissots anfall var riktadt, landets kredit. Sken var af största vigt och rådplägniogen hade den allvarsammaste karakter. — Jag sade i går herr Kaw mina tankar iämnet, och jag upprepar dem i dag; man måste icke vänta intill dess ett ailmänt och organiseradt anfall på banken kan bringas till stånd, utan förekomma det. Hvarför har man icke redan i går arresterat den skrikande advokaten, som i dag sätter landets välfärd på spel och uppträder