RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Det har förut varit omnämnt i Aftonbladet att Svea hofrätt dömt förre guldsmeden J. Lenholm att, för bans förfarande med en intecknad skuldsedel mista äran. Denna dom har ru i Kongl. Maj:t högsta domstol genom utslag d. 28 sistl. Mars blifvi upphäfd, samt målet återförvisadt till vederbörande häradsrätt, att der, uppå anmälan, å nyo företagas emedan ett vittne återtagit en del af sin berättelse Enligt för redaktionen uppvisade protokollsutdrag, har ock Lenholm, såväl å lagtima som urtima ting gjort anmälan om målets återupptagande. — Sistlidne natt klockan omkring toll föreföll i grannskapet af Johannes kyrka ett ohvggligt slagsmål emellan sergeanten vid Lifgardet till häst C. J. Westberg och kryddkramhandlaren Morin, å ena sidan, samt bryggarbokhållaren Gråberg och drängen Nilsson, jemte arbetskarlarne Wessman och Pettersson, å den ardra. Vid det förhör, som härom blifvit i poliskammaren i dag anställdt, bafva samtliga parterna afgilvit så förvirrade och stridiga berättelser, att någon upplysning om uppträdets verkliga förlopp dera! icke kunnat inhemtas. Det vissa är, att sedan bryggarebokhållaren Gråberg och hans sällskap i går afton innevarit å åtskilliga krogar, hade de i ett upprymdt tillstånd under vandring uppåt Regeringsgatan sönderslagit åtskilliga fönsterrutor, samt öfverfallit några renhållningsbjon, och slutligen å Norra Tallportsgatan nära Johannes kyrka kommit i krakel med sergeanten Westberg och kryddkramhandlaren Morin. Denne sednare, troende att plundring skulle komma i fråga, hade erbjudit sin pånbok, med yttrande: tag den, men utgjut icke blod; skona mitt lif! hvarefter han sprungit från valplatsen. Striden aflopp så, att sedan sergeanten Westberg tilldelat Gråberg och Nilsson ett sabelhugg hvardera, blefvo dessa bögge sistnämnde af tillkommen stadspatrull afförda till norra polisvaktkontoret, der de togos iförvar. Nilsson hade fått ett djupt sår i pannan; Gråberg hade blifvit tilldelad ett hugg tvert öfver ansigtet, med den effekt, att han mistat ett stycke af öfverläppen och sju st. tänder. Under flera timmar saknade de svårt blesserade fältskärsbiträde, i följd af polisbetjenternas försummelse eller liknöjdhet, hvilket herr polismästaren ganska allvarsamt klandrat, såsom ett groft och grymt tjenstefel. — Ransakningen fortsättes i morgon. — I Tisdags afton fanns en okänd karl liggande död på en vind vid Grefvegatan. Han affördes till likrummet vid rådhuset, och är igenkänd att hafva varit förre drängen Per Adolf Arfvidsson. Seden någon tid h de han icke haft någon stadig sysselsättning eller ordertiigt husrum, utan lifnärt sig med hvad han tillfälligtvis kunnat förtjesa. (Dagbl.) — I går morgon kl. mellen 5 och 6 tröffades på Baggensgatan en afliden handlandes enka, liggande I bara linnet sanslös och illa skadad i hufvudet. Hon hade nedkommit genom ett fönster från sina der beägna boningsrum, dit hon åter uppbars, men oakadt tillstädesvarande läkarehjelp, afled hon kl. straxt efter 8. Anledning är att förmoda, att hon, under ett anfall af svårmodighet, hoppat ut genom fönstret, afsigt att afhända sig lifvet. Hon lårer efterlemna lera barn, af hvilka de flesta äro minderåriga. De såfvo ännu alla, då modren uppbars döende. Enligt läkareintyg har döden vållats genom de svåra ska-. dorna i hufvudet. dest ————