Aftonbladet – 31 juli 1844, sida 1

ee MmHEL LV lisa varel er, som becge skulle kunra göra min tycka, ehuru de icke kunna jemföras? frågade ban sig sjelf. Begges företräden framför andra syntes honom stora, eadast olika till deras ursprung och arten af deras yttre uppenbarelse. Constance egde en liflig, passionerad känsla, Aurora var mer lugn; mea i känstans djup och styrka syntes ingendera öfverträffa den andra. Notarien, herr Bernard, uppläste emedlertid gålvobrefvet till det ställe, der elt rum var lemnadt öppet för gåfvotagarens namn. Der gjorde han ett uppehåll och bad baronen säga namnet. — Aurora Tissot, sade Hektor med en min, som fullkomligt uttryckte hins tsnkspriddhet. — Jag afstår till förmån för baronessan Adelaide de Merehoult, sade Aurora med ett orubbligt allvar, under det Barnard med gåfvobrefvet dolle sitt ansigte och baronen förvirrad sökte rätta namnet. — Constance . . . Constance Agnano . .. förbättrade han, och läsningen fortsattes. Gilvobrefvet var vidlyftigt till sitt innehåll, såväl i anseende till de bortgifna godsens beskrifning, som de föreskrifna formaliteterna. Aurora befallle, sedan hon inflickat namnet, tjenaren bära in jus; sigillen påtryektes, Merehoult tecknade under, och de öfriga följde hars exempel. Auroras hand darrade, då bon öfverlemnade såfvobrefvet till baronen. — Mitte milt arbete bringa er välsignelse! sade hon, . — Ni tyckes vara mycket mera rtörd än jag, senmälde baronen, i det han sam manrullade p3pperet och lade det i fickan. — En liten qvinlig svaghet, svarade Aurora;