Aftonbladet – 30 juli 1844, sida 2

3, hvilken komplett reaktion, söm ligger i dettå,a iltrop. Ty det är ej nog, att striden emellan! je allmänna valen och ståndsvalen i sjelfva ;er-: et blott utgör en del af den stora striden om genomgår hela tidehvarfvet, mell:, förnuftets ätt å ena och den historiska elles oc, JAN et ndra sidan. Det vore i sar 5 Status qvd tt få veta, då Bondes, yving mera än artigt A 4 .endet utgö å öfverävande andel af de sv noet utgör en så AW ing. som Är i! a delen bland Sveriges befolk äsanhet, hv 2P sittning af jord eller annan förnögenhel, rea man ville ställa till, med hvad epresen? uonsform som helst, som i ringaste mån vi vade på rättvisa, uten alt Bondeståndets numerär skall blifva öfvervägande. Antag att landet bestod t. ex. af bara bönder och embetsmän; ville man att majoriteten vid valen äfven då skulle förnekas Bondeståndet? Men hvad som gäller för det hela, måste också gälla för tre fjerdedelar 0. co v. Allt hvad maa skrifver eller skriker om aödvändigheten af ståndsval ete. är således i sjalfva verket icke annat, än en förklädd syftning att bibehålla en orättvisa på bekostnad af den största delen af landets både befolkning och förmögenhet. Hvad nu farhågan för vådorna af Bonderegementet beträffar, så är det visserligen omöjligt att på förhand absolut vederlägga dem med siffran, ty det kan ju icke hindras hvem som helst, att uppställa hvilka orimligheter som helst såsom spöken. Men om man vill handia endast på det viset; om de historiske,, under det de sjelfve till sin fördel vilja åberopa den historiska rätten, med en ytteriig envishet förneka hela historiens vittnesbörd och serskildt det svenska folkets erfarenhet, alt snille, skarpsinnighet, kunskaper, redlighet, välvija mot medmenniskor, med ett ord, allt som tillhör en upphöjd karakter och ädla natursgåfvor, alltid medför ett inflytande på den omgifvande mängden, hvilket icke kan beräknas med siffran, och som man derför kallar moralisk makt; — om man, säga vi, icke vill medgifva något af allt detta, så finnes ju också en lika liten och snari sagdt långt mindre garanti, att ej den medellösa stora hopen, som har den numeriska styrkan, kan hvad dag som heist sälla sig tillhopa och slå ibjel de rikare, samt dela deras förmögenhet. Del är icke lagarnes tvång ensamt, utan den reoraliska makten af grundsatser och rättvisa, tillika med sjalfva sambhällets inre behof af säkerhet och upprätthållande, som förhindrar sådant, emedan det ligger ett, om också blott instinktlikt medvetande hos hvar och en, som har något intresse, att samhällets ändamål måste bevaras och iakttagas. Imedlertid är det, när skriket håller på ati taga öfverhand emot en grundsats, alltid en vinst när dennas fiender visa sig vilja uppträda med argumenter, och af sådan orsak är det, som v äfven fägna oss åt de flere utkomna statistiske beräkningarna, likasom åt en annan utförligare, går utkommen skrift emot reformen, kallad: et ord i den stora frågan om en förändring af na tionalrepresentalionen i Sverge, samt skole tag: dem efter hvarandra i närmare betraktande. De sistnämnda skriften synes isynnerhet vara beräk mad på stora verkningar, ty den är inledd mer en serie af sofismer, och blandningar af sannt oc! falskt om hvartannat, som behöfver följas tätt Ispåren, för att ej förleda de lättrogne. 7 7 (Forts. följer.) ue RENT