Aftonbladet – 30 juli 1844, sida 2

DE STATISTISKA ARGUMENTERNA EMOT DET NYA REPRESENTATIONSFÖRSLAGET. Det är en omständighet, som man aldrig kan nog iakttaga vid betraktande af alla vigliga samhällsfrågor, nemligen att icke låta hänföra sig al let skrik, som fanatismen, fördomarna och enskilda afsigter och intressen aldrig unlerlåta at upphäfva, för att dermed öfverrösta facta och förnuftsskäl. Om man ville genom hela historien undersöka, hvad det är, som egentligen hindrat framgången af det godas och rättas seger i alla riktningar, så skulle man snart finna, att det är skriket, som deri haft största andelen, och alt detta, när det hinner till en viss styrka, ofta utövar en otrolig makt äfven öfver många redligt sinnade, som, i fall de hade nog egen kraft för att med lugn undersöka och pröfva, skulle förundra sig, att de kunnat ett ögonblick låta föra sig bort ifrån sanningens väg. Ett af de nyaste exemplen på hvad skriket, om icke förmår, åtminstone försöker uträtta, framter sig för närvarande i polemiken angående representationsfrågan. Väl är det nu, Gudi 105, kommit så långt, att ingen menniska mera vågar neka, att en reform af vår närvarande fyrdelta representation är af högsta behof påkallad; äfven de, som, för den fördel de kunna eller förmena sig kunna draga deraf, gerna skulle vilja hafva den oförändrad, erkänna dock öppet nödvändigheten af en förbättring. Men de blinda passionerna och det enskilda intresset förlora aldrig hoppet; de söka sig en räddning på annat håll, när den ena utvägen blifvit tillstängd. Farhågan för massans välde — nej icke just detta, ty den blolt arbetande klassen får ju äfven efter det nys reprensätionsförslaget, ingenting att säga — utan för det så kallade bondregemente, som enligt den nya vallagen skulle uppstå, samt för bildningens utestängande, har sålunda blifvit det fältrop, som reformens fiender nu upphäfva. Så vidt vi vete, har ingen ännu riktigt fästat uppmärksamheten