STOCKHOLM den 30 Juli. — Ehuru riksdagen ännu ej är långt liden, ser det ut såsom om hvarje dag redan skule hafva sin egen märkvärdighet. Den första frukten af den Iartmansiorff Palmstjernska planen att insätta redogörande förtroende-embetsmän i det utskott, som skall hafva redovisningen och pröfningen af anslagsfrågorna i sina händer, var, att trenne landsbötdingar i går lades på bordet i Stats-u!skottet. Men i dag lärer en annan, långt märkligare händelse, passerat i Konstitutlions-utskottet. Detta Utskott sammankallades nemligen först till i daz, då Hr grefve Aaton Gyldenstotpe förde ordet, emedan grefve Jaco Ifamilton, som ämnar afeäga sig platsen, ej hade infunnit sig. Då nu utskottet, såsom sin första åtgärd, skule skrida till val af sekreterare, lärer från den adeliga och presterliga sidan påståtts, att detta ärende ej kun de företaga:, emedan Utskottet ej vore konstitueradt, och några af de öfrige ledamöterne hade äfven så tillvida baft den beskedligheten att bärpå ingå, att ingeating blef gjordt, ehuru 24 ledamöter af 24 voro närvarande. Häraf ser man bur det kan låta sig göra, alt möjligen göra ett helt Utskott overksamt huru linze som helst, bott derigenom att ett par ledamöter uteblifva. Det är en nyhet, som lemnar ett Litet motstycke till Adelas och Presternas förfarande med Statsutskottets voteringspropositioner vid förra Riksdagen, och ett vackert föredöme. Tänk om det en annan gång blefve återbetaldt med intresse. Emedlertid måste man tillstå, alt Ir von Hartsmansdorff bar en alldeles egen tur, att köra kärran fast i dyen, åt hvilket båll han vänder sig. Så sker det vanligen med personer, som förena en gränslös herrsklystnad och begär eter inflytande med fanatism och in. skränkthet i åsigter.