Aftonbladet – 29 juli 1844, sida 2

som officer lärer han mer än en gång hafva hört generslmönsterherrens välkända tal till soldaterne, med uppmaning att framföra sina klagomål, samt erinra om att Kongl. Maj:ts nådiga vilja är, att) hvarje soldat sker rätt, eller att det är ännu angelägnare att vi menniskor, i hvad som rörer vår dagliga tjenst, erinras om våra skyldigheter, än om våra rättigheter, detta torde ins. erinra sig, sedan den tid, han läste sin katekes. Rättigheterna äro vida lättare att minnas, än skyldigheterpa. Ins. vidlyftiga ordande om obehaget af den subordioerandes ställning inom militära ståndet, om hämnd!ystne för mär, om deras tyranni och förföljelse, om kasernerzas utmålning såsom inqvisitionstribunaler, m. m., sarnar i Sverige alla anledningar, och vittnar hos författaren om föga kännedom eller ock om föga besinning, och vi älske att tro detta ordkram icke hafva fluit ur en officers penna. Hved slutligen angår vädjandet till den höge och ädle författeren af Swaff. och strsaffanstalter,, så är det ganska väl kändt inom militära ståndet, att han icke är någon älskare af prygelstraffet, och att dess afskaffande, eller åtminstone inskränkning och :mildrande, nog sker i sizom tid, förutan påminnelser i den ton, som insändarens. Verklig officer. Vid införande af ofvanstående torde det icke vara olämpligt nämna, det red. är i tillfälle att intyga, det insändaren verkligea är en itjenst varande officer. Red. kan icke heller undgå att till alla de!ar instämma uti den första artikelns innehåll; ty ehuru äfven vi icke betvifla, det afsisten pi högsta ort är, att med möjligaste första askaffa prygelstraffst och ehuru vi äro fullkomligt övertygade, ja nästan förvissade, att denna åsigt delas af de nuvarande cheferna för både tandtoch sjöförsvaret, så torde dessa herrar bättre än någon annan veta, huru inrotad den fördoen ännu är hos mången, att det icke skall gå an att afskaffa stryk irom svenska armeen: en åsigt som, enligt hvad men väl minnes, äfven huldrikt omfattades af den biskopliga majoriteten i presteståndet vid förra riksdagen. Det törde derföre ganska väl behöfvas, att saken i hela sin vederstygglighet i tid frarhålles inför allmänheten, emedan sådant ja icke kan annat än underlätta deras bemödanden, som vilja reformera krigslagarna i en human anda. UTTER