ARRESTERINGSORDERN.) AF ROBERT HALLER. VII. — Da är min onda engel, C!othilda, sade sångerskap. Redan alltför länge har jag föjt dina råd. Låt mig blott en enda gång, om också blott för en liten kort tid, älska uppriktigt. Dot skall, tänker jag, göra mig lycklig. — Kallar du mig din onda engel? Hvem har genom sina råd lytat dig till den punkt du nu står på? Hvom har gjort att den lilla oansenliga koristen i Neapel höjt sig till ett rykte, som gått genom Europas bufvudstäder? Ifrån en sångerska af tredje rangen höjde dig de fösbindelser jag förstod att skapa, till en primadonnas tron. Men uti Italien var icke det ställe, der du kunda göra lycka; man bade sett din uppkomst; koristen var icke glömd, ej heller hade man glömt att din mor var fruktmånglerska vid Toledogstan; med en börs full af dukater och ett par rekomrmendationsbref vågade jag att föra dig till Paris; allt gick efter önskan; du blef engagerad vid operan; fick beröm i tidningarna, b!e publikens gunstlinz och nu, då du vunnit de första framgångarna, skulle din klokhet redan då tröttna opp? Nödvändigheten att omge dig med en primadonnas glans har nästan alldeles medtagit dina inkomster här i Paris. Ditt rykte är ännu ungt och bör vårdas, om det icke skall stockna, och du behöfver ännu mycket, för att med detta rykte kunna förvärfva dig rikedom. Först då du fått så mycket att du är oberoende af ögonblickets behof, då är teatern dig underdånig, icke du teaterp. ?) Se Altonbl, M 164, 165, 167, 170 och 171.