Aftonbladet – 27 juli 1844, sida 2

hela ömhet, var ditt. En sådan skatt vore värd ett helt hf. ! Baronen afläzsnade sig, sedan han flera gånger gått och återvändt, för att säga Constance farväl och öfverhopa henne med ömhetsbetygelse, likasom vore det för sista gången de sågo hvarandra. — Men Chanteoup får du ändå inte ge upp, sade fru Jesi, med ett fullkomligt förändradt uttryck i ton, då herr de Måreboult gått bort. — MHvarför inte? Baroneos karakter är af den flyktigaste art, men hans passion skall likväl räcka nog länge, för att bringa mig en present, hvarmed sjelfva din girighet skulle finna sig belåten. Dessutom har jag fattat tycke för honom. Hans skönhet intresserade mig till en början, nu är jag äfven förtjust i hans redliga, välvilliga sinne, och den passion han förråder. Hans person faller mig i detta afseende mer i smaken, än hertigen, den han äfven vida öfverträffar i hederskänsla och e!dighet. Hertigen har något i sitt väsen, som förråder att han genomskådar mig. Känslan häraf är besvärande, isynnerhet då man jemför den med en så förfalskad böjelse, som den Hector egnar mig. I sommar kan jag lefva för bonom. I vinter kallar mig skådebanan, och Måerehoult skall sjelf gerna se, att han kan återskänka mig min frihet, i utbyte emot hans egen. — Vänta icke för mycket af Måerehoult. Hans moder leder honom lika väl, som din för ögonblicket förmår allt öfver honom. Anvisningarne på hans egendomar äro underkastade allebanda svårigheter och långa omgångar och formaliteter. Då hbaronessan erfar hans planer, skall hon veta alt göra dem om intet. I stället för en ränta, som tryggar din framtid, skall du erhålla