Aftonbladet – 26 juli 1844, sida 2

således partiets samhällsideal. Dock, i Kina ä förhållandet verkligen bättre: i det landet finne ingen adel och inga prelater; börden och dog merna ega der intet inflytande, hvarken på lag stiftning eller statsförvaltning. Byråkratien står dei ren, och dess tillsättning beror uteslutande pi skicklighet, ådagalagd genom oupphörligt återkom. mande embetsexamina och förvaltningspro. Befor dringen i statens tjenst kallas väl äfven der er nåd, af den ensamt ärftlige monarken, men hof tjenster leda ej till denna nåd och riksdagsförtjenster finnas ej att förvärfva. Aforismernas författare tycks på ett par ställer i sin brochyr haft dessa kinesiska förtjenstkategorier i sigte, vid bildningen af sin embetsmanna hierarki; han har icke visat sig alldeles blind föj skilnaden emellan en ren byråkrati och en a nyssnämnda biomständigheter understödd; hen döljer ej att byråkratien kan vara förfärlig om den när aristokratisk eller despotisk, om den utöfvar en ärfilig makt eller lyder under enväldet, genom hvilket den gör sig oberoende af förtjensten noch af folkets maktn Men man behålle dessa erkännanden i minnet, och jemföre dermed hans begge föreslagna kamrars sammansättning, och man skall genast inse huruvida den byråkrati, som partiet önskar beskära Sverige, skulle blifva fri från ärftlighet, eller om den aldrig kunde råka att bero på någon kamarillas envälde och icke blifva derigenom oberoende af förtjensten och a! folkets makt. Man betrakte detta öfverhus, detta mandarinkollegium, sammansatt af statsråderna, presidenterna, landshöfdingarne, generaler, amiraler, regementschefer, post-, tulloch fängelsedirektörer, diplomater, prelater och tjenstgörande äldste ledamöter inom allehanda embetsverk, förstärkta, för att göra samlingen af 200 ppärer, komplett, af några afskedade embetsgubbar: man i hågkomme, att en stor del bland detta sällskap är afsättligt, en annan befordrad till följe af börda (diplomaterna t. ex. nästan bestämdt); och man skall finna att detta öfverhus är till mer elle mindre del bekajadt med just den ärftlighe och den tillkomst genom godtyckets nåd, oberoende af förtjenst, som författaren sjelf uppgifvi såsom fördömelsetecken för en byråkrati! Och till motvigt emot detta med uppenbara generationslyten behäftade mandarinkollegium, föreslås ett underhus, som skulle sammansättas genom klassval, af 60 adelsmän, 60 prester, 69 ofrälse ståndspersoner, 60 borgare och 420 bönder, i hvilket man alltså på en ny väg möter dels ärftligheten, dels den andliga och verlåsliga byråkratien, hos ända till bälften af hela personalen om allt blir väl stäldt vid valen (hvarom mandarinerna hafve godt tillfälle att draga försorg); så att när öfverhusets eller det så kallade pärskapets 200 1edamöter och underhusets 368 sammanräknas, de begge närande stånden, den ojemförligt största delen af landets innevånare, finna sin talan förd a! 430 röstande, under det att byråkratiens och bördens ombesörjes af 3801... Ensarat dessa siffror skulle vara nog, för att bryta stafven öfver aforismförfattarens förslag. Det kommer ock, som vi tro, icke i fråga, sådant det först framträdt. Men siffrorna kunna ändras och jemkas, under det att planen qvarstår; och man får väl se, i fall annars något nytt representationsförslag kommer å bane mera, efter hvad som händt i dessa dagar, om det icke blir en mer eller mindre beslöjad härmning af det aforistiska Ty äfven bos oss ges det menniskor i mängd a! det slaget, som ,ingenting lärt och ingenting glömt: ingenting lärt af de facta, hvarpå den sednare tiden ötfverflödar: för hvilka trefjerdedels sekel, rikare på politiska händelser och utvecklingar än tre föregående århundraden, äro såsom de ej funnos till; men som deremot ingenting förmå glömma af sina en gång fattade fixa ider, om än hela folks och tidehvarfs största tänkare och skarpsinnigaste forskare längesedan utdömt dem, såsom sofismer och ehimerer.