Aftonbladet – 26 juli 1844, sida 1

— Jag ville icke förebrå dig, ser du; du ve att jag icke tillhör antalet af de advokater, som draga ut sina klienters saker på längden, för at derigenom fyila sina fickor; men det kommer än. då litet an på formerna huru vi sköta våra affi rer. En allt för stor raskhet ser du passar icke för alla fall. Derpå genomgick fadren de öfriga anteckningarne och lät, då detta var slutadt, äntligen förmå sig att efterkomma Auroras uppmaning att intag: sin frukost. — Var icke notarien Birnard och sökte mig ! går, frågade fadren, sedan han emottagit chokladkoppen. — Jo, han frågade efter er för en penningeaffir, som jz ej kunde lemna honom reda för. — Ja, jag kan numera icke sjelf siga, hvar man skall få lumpna tusen livres på första hypotheket. Bristen på kapitsler blr allt större och kännbarare, och det är knapt möjligt för jordezgarne att få låna upp en alirig så medelmåltig summa på deras egendom. Den Lawska banken uppsukar all Frankrikes redbaraste förmögenhet och ger inte ut annat än papper, bara papper. Detta slutar aldrig vil, tro miz, du skall sanna mina ord. Ja, stalen kan snart noz befiana sig vid randen af ea afgrund. Jag har hela morgonen hållit på med lt anförande till parlamentet. De privilegier regenten beviljat John Law äro Onaturliga och olagliga. Uadersåtarne pundras, för att rikta några, såsom bankdirektören sjelf och hans medbjelpare, d. v. e först och främst hofvet. Tjugufem millioner livres hafva strömmat i Laws kassa och mot hvilken sikerbet? Landsträckor vid Missisippi, kolonigr vid Senegal och privilegium på