Aftonbladet – 25 juli 1844, sida 2

I jtariskt smicker och blind acklamation, som enlig 11818 års riksdagsprotokoiler lega till grund fö I Ständernas då fattade beslut, rörande Konun -ICarl Johans kröning. En framställning om de fordna krönings-spparatens oformlighet och olämr 2 lliga ståt borde nu omfattas med så mycket störr a välvilja, som det minst i närvarande öfvergångs I period kan hafva undfallit uppmärksamheten, a 1 Idet just är hofetiketts-intresset, som bildar e r Ibland de förnämsta hindren för samhällsskicke vigtigaste förbättring. Det hade varit statsnyttig -loch välbetänkt, att i ett städadt, ehuru frisinnac språk, gifva impuls åt det föråldrade kröningske -Istyrets förenkling och emancipation från dervi I förut fästade katolska plägseder! Det hade var -jatt gifva Konungahusets kända benägenhet fö Istatslyxens inskränkning ett stöd mot hoffolke Iloch byråkratiens alltid växande anspråk! De hade inneburit ett vackert loford åt den prisvär -da sparsamhet, hvaraf man pyligen sett tillfreds I ställande exempel från thronen! Det hade vari betydelsefulla uttryck af tillgitvenbet för Regen tens höga personlighet och af aktning för han ådagalagda nitälskan för en förbättrad statshushbåll Ining, vida mer värderika, än de kröningsdeputa tionens adress-termer, som ExpeditionsUtskotte I fått sig förelagdt att utarbetal Det hade varit s I mycket mer på sitt ställe, som Ständerna, hvilk nu gå att, utan gifven anledning från Konungen sida, göra anhållan om kröningens verkställighet J onekligen hafva ett derifrån oskiljaktigt åliggand att anslå de, för densamma, erforderliga medel I Tjugunio ledamöter af Borgareståndet hafva imed lertid tänkt annorlunda. De hafva förkastat dei patriotiske representantens amendement. De bafvi gjort det utan egentlig anledning af den föregåen de diskussionen, uti hvilken flere talat för bifs men endast två för afslag. Det är dock icke mot detta, hos flertalet omotiverade förfarand allenast, jag nu reserverar mig. Andra tilldragel ser under öfverläggningen påkalla äfven anmärk ningar. Just från samme ledamot, som i ett fö. regående plenum förkunnat sin förnekelse af et under förra riksdagen den 40 Maj 1844 hos Bor gareståndet antecknadt, missfirmande, oparlamen tariskt. yttrande, har man under ifrågavarande debatt hört uttalas ett omdöme, syftande derbän att antagande af Hr Weerns amendement skull: utmärka bristande känsla för det skickliga, de passande. Väl inser jag, att samma bestälisambhet som tillförene vid så många tillfällen haft al möda ospard, för att trycka en stämpel, artinger al majestätsförbrytelse eller af obildadt klanderbegär, på äfven de renaste medborgerliga handlingar inom representationen, nu skall söka at! misstyda Hr Weerns förslag, och möjligtvis skildra detsamma såsom pen folkyrans ifver, elle som ett uttryck af den oro, hvilken går genom den sina stöd rubbande tiden eller som ,hänförelse af sjelfviskhet och obändiga anspråk, mer icke desto mindre förklarar jag här, att jag och mina vänner inom Slåndet, i fråga om decorum och parlamentarisk takt, icke hafva något, af den nyssnämnde ledamoten, att lära. Såsom en afvikelse från ordningen betraktar jag, att diskussionen en och annan gång fått omfatta Konusgens regeringsåtgärder. Någon inblandning deraf var ingalunda af behof påkallad, och det parlamentariska bruket medgifver, i delta hänseende, lika litet beröm som tadel. En serskild uppmärksamhet förtjena de, Adelsoch Presteståndens inbjudningsdeputationer, hvilka, i sista plenum, korsade hvarandra. De utmärka en täflan hos dessa båda Stånd om företrädet i fattande af beslutet om kröningsdeputationen, ett drag af det slags biträde, den art al rådighet, vid riksdagsärenderna, som nyligen manifesterat sig hos det ena af dessa Riksstånd. Jag lemnar denna täflan i sitt värde. Den förmår svårligen utplåna intrycket af den syftning till opposition mot Konungens regering, hvaraf de båda inbjudande Riksstånden, just under de sednare dagarne, gifvit omisskänneliga prof. Hvad slags gemensamhet och hvad grad af inbördes förtroende, som under sådane omständigheter må förväntas hos den tilltänkta, fyrkamriga, uppvaktnvingsdeputationen, lemnas derhän. Visst är, att en representation, hos hvilken, utan hinder af humanitetens och vår försonande trosläras fordringar, Ståndshatet förmått utveckla sig till den lika förvånande som omätliga höjd, der den uppenbarat sig genom det ryktbart vordna Helsningstalet i ett annat Riksstånd, skulle genom allvarligt bemödande för dess egen ombildning, redan vid innevarande riksmöte, lemna Konungen och hans dynasti ett oändligt renare och ädlare tillgifvenhetsbevis, än det, som innefattas i den nya ceremoni, hvars förberedelse, efter fjorton dagars vistelse i hufvudstaden, i närvarande ögonolick, snart sagdt utgör Rikets Ständers enda Ssysselsättning! ——— — — Det i Christiania församlade Skandinaviska Naturforskaresöllskapet har nu slutat sina föroo nn