— Ibland de omständigheter, som öka märk värdigbeten, vi hade så när sagt skandalen, af vis sa utskottstillsättningar inom Presteståndet, och vi sa huru det rådande bskopliga kotteriet synes me afsigt vilja visa sitt förakt för opinionen, kan mer skäl äfven räknas, att prosten Sandberg icke ble insatt hvarkeni statseller bankoutskotten. Det ä ej mindre betydelsefullt, än prosten Ödmans uteslutande ur Konstitutionsutskottet. Prosten Sandberg har nemligen förut, både i egenskap af revisor och utskottsledamot allmänt varit erkänd oct vunnit förtroende såsom en af de ypperste i er sådan befattning, för sin verkligen ovanliga skicklighet och outtröttlighet iråkenskapers granskning. samt dessutom för den mest beprö:vade redlighel och samvetsgrannhet. Det är då ganska svårt at! upptäcka någon annan anledning till en sådan mans updanskuffande från ett förtroende, som för öfrigt ej är förenadt med rågra fördelar, utan wisserligen snarare med besvär, än alt biskopsmajoriteter ej måtte tycka serdeles om att hafva hr Sandbergs granskande öga i något af nämnde utskott, helst då man i hans stäl!e finner ditsatt prosten MHallbäck, hvilken i räkenskapsväg kan antagas ungefär lika med noll. Vi erinre oss vid detta tillfälle den väl utförda reservation, som hr Sandberg vid sednaste revision afgaf i afseende på förvaltningen af Tumba pappersbruk, och hvilken på sin tid väckte så mycket uppseende. Denna reservation kan väl icke tilläfventyrs hafva haft någon andel deri, att br Sandberg äfven blef förbigången till ledamot af bankoutskottet ? a