Aftonbladet – 24 juli 1844, sida 3

s. JAllards föreställning att hela detta föregifvande blott vore en osanving, hade Edvard slutligen tillstått att han ljugit; likväl icke i alla omständigbeter, men i uppgifter på de personer, som han beskyllat; jäg tänkte, tillade han; att då Rousselet ljugit i sinbeskyllning emot mig, så måste äfven jag ljuga. — I an!Hedning af detta Allards vittnesmål tillfrågades Edvard s,IDonpon af Assisdomstolens ordförande. huru han kunk Ipat anklaga sin bror och sin onkel; han svarade derit) på: Jag angaf dem blott provisoriskt; jag har återaltagit denna beskyllning; men jag trodde att jag borde angifva någon annan, för att välta skulden från mig sjelf, — Gendarmen Salle, som af Allard fått befallning om Rousselets häktande, berättade att han af dennes måg utletat att svärfadren höll sig undan tloch bodde i en liten koja i en trädgård på något afstånd från sitt vanliga hemvist; Rousselet träffades i lockså der och häktades. Bredvid kojan befanns en Jinskrift, ristad med en knifspets, och af följande lyeldelse: Min graf ligger 30 meter härifrån, en meter d I nära muren. Rousselet, fadren. Gråt ej vid min graf, , jag bar fuktat den sjelf med mina tårar. En grop ) I var även uppkestad på det angifoa stället, och i koa ljan hittades en pistol, laddad ända ut till mynningen. r Om Rousselet hade Allard för öfrigt inhemtat att hen Ii sin hemort var känd som hårdsinnad, het och bak-Islug; han har 43 barn, och ett af vittnena, en lås-Ismed, som fordom arbetat hos honom, intygade att han en dag slagit ett af barnen till dess det ej mer Iförmådde tala; det dog omkring en vecka efteråt. ;Mairen i Sannpois bekräftade att Rousselet var illa känd; lingen af grannarne ville gerna hafva någon annan geI menskap med honom, än i afseende på hans handtI verk, ty deri var han ganska skicklig. Den 3 Juli förekom målet för sista gången vid Assisdomstolen, som då fällde sitt utslag i saken. OrdföIranden gaf en fullständig och ganska redig öfversigt Jaf allt hvad som förekommit vid ransakningen, konI frontationerna och vittnesförhören, och framställde seI dan, i enlighet med anklagelseakten, de frågor, som juryn hade att besvara. Juryns öfverläggningräckte 4 !, timma (mellan kl. 5 minuter öfver 4, till 20 minuter öfver 2). Slutligen inträdde juryn åter, och dess ordförande förklarade Rousselet skyldig, men med mildrande omständigheter (d. v. s. att dödsstraff ej finge tillämpas); Edvard Donen Cadot förklarades deremot icke skyldig. Assisdomstolen tillkännagaf derpå att den sednare genast återfinge friheten, då inga andra angifvelser förekommit emot bonom; Rousselet åter blef dömd att schavottera och till tvångsarbete för listiden. — EN INTRESSANT RELIGIÖS HÖGTIDLIGHET egde rum i det kapell, som tillhör biskopliga palatset i Marseille, den 235 Juni. Den bekante general Court, som varit i Rundsiet Singhs tjenst, men efter dennes död återvändt till Europa, hade nemligen under sitt vistande i Lahore gift sig med en hinduisk prinsessa, Fezli-Azendju, och med henne haft tre barn. Som ingen katholsk prest funnits i Pendschab, så ville gene al Court nu förnya sin vigsel enligt katbolska kyrkans ritus och tillika låta döpa sin hustru och sina barn. Ea af barnens faddrar var hans stridskamrats, genera! Allards, enka, också en hinduiska, vid namn Marie Baonu Pandei. Å — EN OVANLIG KONSERT. Den 26 Juni gafs i Brässel en konsert, om hvars utförande tillställarne uppmanat så kallade krabbmånglerskor att-täftar 42 sådana anmälde sig, af hvilka den yngsta ej var mer än 30 år gammal och den äldsta 75. En wid namn Catharina Witteman, 60 år gammal, vann priset såsom förnämsta sångerskan. Priset på hvarje biljett var blott 42 skilling banko, men som åhörare hade tillströmmat i mängd, så blef inkomsten så stor, att alla 42 sångerskorna kunde inköpas på ett hospital. Efter konserten börjades en bal, hvari mäånglerskorna likväl ej lära tagit sig så väl ut, som vid konserten. — EMBURY, KUSKFN UTAN LIEE. Ibland en ens. gelsk konstbBeridaretrupp finnes en serdeles skicklig man, vid namn Embury, som nyligen gifvit ett oerhördt prof på sin skicklighet i körning. Han slog nemligen vad, att han skulle kunna köra en vagn med tjugufyra hästar genom en af Londons mest besökta gator midt på ljusa dagen. Det lyckades honom verkligen att med en hastighet af nära en svensk mil i timman köra genom Yorkvad, under den: oräkneliga folkmassans hurrarop, utan att göra någon skada. oo En händelse, som i förra månaden tilldragit sig i Potsdam, har väckt mycket uppseenda derstädes. En bund hade nemligen en tid uppehållit sig i en borgares hus, och då egaren, en militär, anmälde sig för att återfå den, fordrade borgaren ersättning för dess underhåll. Egaren vägrade att betala, men blef af polisen å!agd att göra det. Han bad derför borgaren komma till sig, för att mottaga betalning. Då denne nedkom ur oflicerens hus, föll han omkull, i följd af misshandliogar, som blifvit honom tillfogade, och dog kort derefter. Ransakning i måletär börjad — DYRBAR Last. Angbåten Thomas, som i början af denna månad ankom från Westindien till England, medförde en summa af fem och en half millioner riksdaler i silfver, perlor till ett värde af 80,000 riksdaler, 883 uns guldsand och 2,228 uns silfver. — STÄMNINGSANSÖKAN TILL RÅDSTUFVURÄTTEN I ESKILSTUNA ! Goda Herr Stadsjskal War af Dän godheten och kala Fabrikör E— til Poljs Räten för 2 svjn som är uptagna på gatan klåckan 3 qvart til 9. J Lördase qväl såsom han jnte vil ärsäta mjg mäd godviljghet Utan mäd ovet så ödmjukast jag anhåler at Magjstraten är utåf dän godheten och gör mig rät. Eskelstuna den 8 Julj 1844. Maria L. Boskaps-Uptagerska för stan — Teracch Bamnoriser: