Aftonbladet – 24 juli 1844, sida 1

tr SR — Sedan byråkratien och prelatväldet uti sina båda Riksstånd firat en så lysande secer vid bänkmansvalet hos Adein och elektorsvalet bland Presterna, dröja frukterna deraf icke att utveckla sig, och äro betydelsefulla att iakttaga. Eter bänkmansvalets slut på Riddarhuset voro vederbörande sjelfve så häpna öfver att motpartiet icke fått in en enda af de femtio bänkmännen från sin sida, och att partiväldets kompletta öfvervigt derigenorn framträdde alltför synbart, att ett par af ledarne försäkrade några af motståndarne, det segren skulle nyttjas med största moderation, så att man t. ex. ej behöfde hefara att icke en och annan liberal skulle inkomma i Utskotten, och samma försäkran gjordes äfven bland flera af presternas majoritet. Likaså sades det, att meajoriteten i de båda Stånden visserligen icke vore emot en reform, blott den biefve något modifierad, t. ex. i enlighet med det Odmanska förslaget, eller något dylikt. Men Erkebiskopens helsningstal lemner en långt säkrare nyckel till gåtan, och presteroas tillsättning af Konstitutions-Utskottet löser den fullkomligt. Det är nu ej blott frizon om att kullkasta det bvilande förslaret; på det alla nitiosens förhoppningar om någon förnutig, på det 2llmönnas obestridliga rättighet grundad reforre, som förutsätter någon eftergift af prestväldet, må med ens försvinna, bar till och med prosten Ödmeann, som vid förra Riksdag var ledamot i Konstitutions-Utskottet, och då afsaf det modifierade förslaget, måst derifrån undonrödjas endast de mest pålitligt quand meme konservative, som icke vilja några eftergifter, blifvit insatta. Det återstår au blott alt se, om ej förhållandet måhinda blir detsamma på Riddarhuset, så att alla förespeglingar om jemkning och moderation äfven der: bevisa sig vara ett rent skrymteri. Tydligast måhända framlyser det verkliga hjerlaget hos biet för i dag, uti en art:kel der prestväldet icke kunnat tillbakahålla sin röjd öfver utsången. Denna artiket börjar med den orimliga osanningen, att hotelser biifvit använda på reformväsacruas sa, under den förevändning, att Hr August Anckarssvärd snart skulle inträda i statsrådet, och att den yngre tjänsteman vore olycklig för sin framtid, som nu vågade rösta emot den Anckarsvärdska listan. Här äro tre lögner i tre rader: först och främst finnes ingen ledighet i Siatsrådet, sedan har aldrig en skymt talats på Riddarhuset om att Hr Aug. Anckarsvärd skulle blifva statsråd; vidare är, om vi ej bedrage oss, Hr Aug. Anckarsvärd sjelf icke anhängare af det hvilande representationstörslaget, och slutligen har ingendera al bröderne egentligen deltagit i afgörande af reformvännernas lista. Sedan författaren i Biet sålunda ljugit sig väl in i ämnet, utropar ban bland annat i anledning af utgången: E:t Stånd, som så förhåller sig, när fåderneslandets stora angelägenheter äro i fråga, visar att det förmår, nu som tillförene, upprätthålla ej blott sig sjelft, utan jemväl andra, och riket. Att det äfven framgent skall så göra, bör man med tillförsigt sluta af det nit, hvarmed de yngre ledsmöterna deltogo i striden, och hvarförutan framgången aldrig hade kunnat blifva så fullständig. Ehuru nästan inga af dem lära baft tillträde i de förberedande öfverläggnicgarne, och ehuru det var för att skrämma dem, som de osannfärdiga hotelserne begagnades, så voro de unge männen dock lika, om icke mera, ifriga, än de äldre, att ådagalägga hvad en ädel fasthet vill säga. Åra åt en sådan Adel! och lycka åt fäderneslandet ! i Vi anse oss blott böra referera allt detta till allmänhetens bedömande; emediertid ser man att det nu åtminstone är väl förspindt till en början. STR : — Lindshöfdingen i Götheborg grefve Löwenbjelm anlände i går till hufvudstaden. Då Hr erefven samnnolkt kommer att uttaga pollet på