såsom Riksdagsmän skole vi verka för det vwvaraktiga och dock fortgående, religion, bildning, sambällsordning. Vi skole för:jena våra medständers aktning, då vi-icke söka. vår enskilda, men, enligt kallelse, mång mans nytta. Mer än en gång bar detta stånd gifvit en välvillig hand till fåderneslandets räddning; denna hugnad bjuder sig åter an vid de vigtiga frågor denna Riksdag framförer. Rent och allvarligt uppsåt, uthållig kraft, oflåtlig besinning, orubbligt lugn utmärke oss; och vi skola få, om icke af den föränderliga meningen, dock af de godas och framtidens dom oss tillerkänd äran, som enligt skaldens ord tillkommer den vise, quem non civium ardor prava jubentium Mente quatit solida — — — Ehuru tryckt af åren och försvagad af en långvarig svår sjukdom, her jag hit följt min Konungs kallelse och mitt embetes kraf. Jaz behöfver undseende och begär det af broderkör!eken. Med undergifvenhet ötverlemnar jag åt den Gudomliga Försynen skickelsen, antingen att med glädje örfver fosterlandets bestånd och förkofran få återvända efter Riksdagen till de mest älskade pligters !ortsatta vård, eller att med min störste företrädare, Spegel, gå från en Riksdag i grafven, med grämelse öfver Sveriges stundande ofärd. Afinga skiften lider min kärlek till det stånd jag tillhör. Att bibehål!a dess förtroende är min flit och min ära. Herren vare med eder, bröder! Med mig vare ock Herren! tm a