Aftonbladet – 23 juli 1844, sida 1

— sjelf, om du tilltror dig kraft att för alltid kum tillhöra mig. Och likväl måste jag fordra den kraft. Ty min kärlek är ensam och måste räc! för ett helt lif eller förvandlar den sig till hämn och elände. Huru mycket Meåerebou!ts egenkärlek ocks smickrades af att hafva framkallat deana storm Constances hjerta, önskade han likväl att sånger skans kärlek varit mera af det slag, som man fin ner i komedien, än i tragedien, Dagens händel ser hade visserligen mycket stegrat hans kärlek 2en han var icke så oklar öfver sitt eget bjarte att han icke förutsåg att denna kärlek skulle an taga en mindre glödande karakter, ja till och me; utslockma. Ingen tid var mindre gynnsam för e allvarlig kärlek, än den i hvilken Merehoult le de. Ailt var beräknadt på nöje. Sjeltva politi ken gick hand i hand dermed, och isagen dam på denna tid beklagade sig öfver sin älskore otrobet, om han endast var uppriktig mot henr: och bar aktning för det afbrutsaa förhållande, oc! hvilket efter rågra år ofta förnyades, för att åte närtsamt brytas. I Constances närvaro inbillad. 3 baronen att han hyste för henne en Hf passion. Mea i sjeliva verket var hans passio endast mäktig af ögonblicket, och han sökte efte något medel att genom en dåraktig handling elle senom någon stor fara, som han kastade sig i fö nzerskans skull, bringa henne till den öfverty. selsen att hans karakter vore sådan, som hon ti lade honom. Ea anvisning på gods, öiver hvilka han frit kunde disponera, synts honom icke nog, för at öfvertyga Constance. Han skulle gerna ännu gjori någon lysande, ridderlig bragd, som fordrade ome