Aftonbladet – 22 juli 1844, sida 2

Till Preste-Ståndet: Fullgörande genom denna Borgare-Ståndets första belsning under innevarande Riksmöte ett grundlagens bud, uttrycker Borgare Ståndet härvid sin öfvertygelse derom, att endast genom endrägtiga bemödanden Rikets Ständer kunna uti de vigtiga samhällsfrågor, hvilka föranledt detta urtima Riksmöte, bereda de mest välgrundade och till verkningarne för fosterlandet nyttigaste beslut. Borgare-Ståndet är förvissadt att dessa tänkesätt af det Högvördige Preste-Ståndet lifligt deJas, och anhåller genom 0ss, dess Deputerade, att i det Högvördige Ståndets vänskap och välvilja få vara inneslutet. Till Bonde-Ståndet: Då Borgare-Ståndet genom oss, dess Deputerade, till det Hedervärda Bonde-Ståndet nu frambär Borgare-Ständets första helsning vid detta Riksmöte, sker det med erkännande af den, från föregående Riksdagar vunna, hugpande erfarenhet af det Hedervärda Bonde-Ståndets allvarliga bemödanden för fäderneslandets väl. Om någonsin, är det nu af yttersta vigt, att det samband, som landets förbållanåen grundlagt emellan Borgareoch Bonde-Stånden, vid denna Riksdags förhandlingar underhålles och ytterligare bekräftas. Med dessa tänkesätt, och under uttryck af Borgare-Ståndets uppriktiga högaktning och varma tillgifvenhet, anhåller Borgare-Ståndet att i Hedervärda Bonde-Stäåndets fortfarande vänskap och välvilja få vara inneslutet. Bondeståndets deputations tal. Till Ridderskapet och Adeln. Då bondeståndet, vid början af detta riksmöte genom oss sina Deputerade, frambär sin vördnadsfulla välkomstbelsning och lyckönskan till fäderneslandets riddarhus, äro vi förvissade, att Högloflige Ridderskapet och Adeln med välvilja och förtroende emottager den urgamla Svenska tro, det hjertliga och redliga handslag, som Bonde-Ståndet erbjuder det första af sina medständer. Sedan tidsandans rigtning synes hafva blifvit mer och mer bestämd, att förändra betydelsen af Ridderskapets och Adelns sinnebild, äran och det ridderliga sinnet, från deras utgamla, mera uteslutande föremål, bjeltemodets och tapperhetens pris i krigets bragder, till de mera upphöjda af fridens eröfringar på statsmannens, vetenskapernas och de medborgerliga dygdernas fält, måste Bonde-Ståndet, med sitt öppna sinne för allt ädelt och vördnadsbjudande i tanke och handling naturligen känna en ärnu starkare dragningskraft, att sammavgjuta sina fosterländska intressen, med ett Riks Stånd, hvars sanna bestämmelser, att förelysa sina jmedständer genom ett storartadt efterdöme af kunskapens ljus, vishetens sans, och det ridderliga sinnets upphöjde kraft, till en välgörande utbi.dning af det sociala lifvet, blifvit ett mer och mer alfvarligt och redofordrande kraf af tidsandan, hos bördens, ärans och lyckans innehafvare, i samma mån, han uppdagat den sanna betydelsen af dessa samhällets företräden. Bonde-Ståndet gör sig försäkradt, att Höglofliga Ridderskapet och Adeln med högsinnt förtroende, ädel sjelfuppoffring och sann välvilja, skall för vårt gemensamma syftemål, — ett älskadt fosterlands väl, gå Bonde-Ståndets varmaste önskningar till mötes, och derigenom befästa den utmärkelse och helgd, som detta Riksmöte redan tillvunnit sig genom utomordentligt lyckliga tidsförbållanden vid dess öppnande, genom det sällsynt stora, i Statens grundform ingripande och alla dess högsta intressen förmedlande, bland föremålen för Riksförsamlingens rådplägningar, och genom den vaknade nationalanda, som i förhoppningens lju:, och med förbönens välsignelse utgjuter sig äfven Riksmötets förbandlingar. Bondeståndet anhåller att i R. och Avälvilja och förtroende få vara inneslutet. Till Preste-Ståndet: Med den djupa vördnad Bonde-Ståndet äger för det beliga band, som Religionen, genom sin inbördes rexelverkan of kärlok och förtroende, ensam är mägtig att göra oupplösligt emellan lärarne och folket, måste den första helsning vid detta Riksmöte, som vi, å Bonde-Ståndets vägnar, frambära till Högvördige Präste-Ståndet, vara för oss dubbelt kär och tillvinna sig en särskild helgd genom denna, af mången bland 0s3 i våra hembygder förvärfvade lyckliga erfarenhet. Öppet och frisinnadt anse vi oss böra uttala den I stora sanning, att hvilka omsorger den menskliga visIbeten än må använda, för att ordna de yttre sam hällslärorne hvilar dock det sociala lifvets framgång loch välsignelse på den djupa religiösa grund, som geInom folklärarnes nit, verksamhet och efterdöme rotfäIster sig i nationens inre, utbildas genom uppfostrinIgens vård och uppenbarar sina frukter i det borgerliga och enskilda lifvet. Det är i denna ordning, som reformen måste börja i menniskohjertat, innan den kan blifva välgörande för samhället. l Det heliga kall, Högvördige Preste-Ståndet bekläIder, har, om det rätt uppfattas och utöfvas, en utomlordentlig makt öfver allmänna tänkesättet, en öppen I väg till nationens hjerta, en hög kallelse att förklara I Guds inneboende röst i tidsandan och anvisa den enIda sanna och säkra väg till det mål, vi alla söka — fäderneslandets ljus, ära och sällhet. Bonde-Ståndet skall i denna fosterländska anda möta sina medständer med öppet förtroende för deras hö-Igre ljus, med redlig samverkan i deras upphöjda inItresse för a!lmänt väl, och med ett grannlaga medI Iborgerligt samvete söka upprätthålla rättvisans jem,lvigt emellan anspråken att njuta statens fördelar och kraften att bära dess bördor. Bonde-Ståndet utbeder sig att i det Högvördiga Preste-Ståndets fortfarande välvilja få vara inneslutet. Till Borgare-Ståndet: . Aldrig hafva. vid inträdet på sambhällsideernas stridsIplats, tvenne Riksstånd helsat hvarandra med en mera Istadgad inbördes högaktning, med lyckligare öfverensstämmelse i grundåsigterna om de enda sanna medlen att befordra fäderneslandets sociala tillvext, belå tenhet och trefnad, än i närvarande stund, då vi framrr 08 IJasAnA Att mand f Ar to of