Aftonbladet – 20 juli 1844, sida 3

velaktigt förr eller sednare skulle leda till någo! våldsam brytning. Ännu blott ett ord, i anledning af förf:s yttran de i repliken, om omöjligheten att genom all männa val få hela massan af folket representerad utan att äfventyra alla de personers uteslutande hvilka icke tillhöra den fattigaste delen af röst berättigade medborgare,. Utan att uppehålla os vid den omständigheten, att man ännu icke set ett sådant äfventyr inträffa i ett enda land, t. ex hvarken i England, oaktadt valcensus der är, mec afseende på lefnad:kostnaden, fullt ut lika låg som den skulle blifva i Sverige, enligt det hvi lande förslaget, eller i Amerika, fastän hvarje til myndig ålder kommen medborgare der har lik: valrätt och således intet afseende göres på förmögenheten, vilje vi för tillfället blott fästa uppmärksamheten på en anmärkning, som förekom. mer i gårdagens M af Den Konstitutionelle, — visserligen med en annan afsigt, än vicitera samma factum. Der klagas nemligen nu derötver, att nära hälften af de valberättigade på landet i Norge icke utöfvar sin valrätt, oaktadt census der är högre, än enligt det hvilande förslaget härstides, och Den Konst. frågar med anledning deraf, om icke samma förhållande i ännu större mån skulle inträffa i Sverige. Just denna omständigheten, eller att en större del af de valberättigade af lägsta census tilläfventyrs ej brydde sig om att utöfva valrätten, skulle väl imedlertid vara till fördel för de förmögnare, om desse bevakade sin rättighet. För öfrigt inträffar en sådan likgiltighet någon gång öfverallt och under alla representationer, i England och Förenta Staterna, likaväl som i Norge, och i vanliga fall ser man sällan i någondera af dessa länder, mer än 24 af de valberältigade votera. Huru man vänder saken, så utkommer således deraf ingeting annat, än att de farhågor, som motståndarne till det hvilande förslaget tycka sig deruti upptäcka, egentligen endast äro till i deras egen föreställning, och att endast deras afsigtliga eller omedvetna förkärlek just för privilegierna eller byråkratien, samt obenägenhet att eftergifva något deraf till det allmännas fördel, är det, som föranleder dem, att söka tillintetgöra detsamma. Det är i betraktande häraf och emedan en sådan syftning jemväl framträder, förmodligen med något hopp om framgång, hos en man med den bildning och erfarenhet, som förf. till petitionen och betraktelserna, en man, hvilken förr egnat sin penm så mycket till den skatidragande massans försvar; det är i betraktande häraf, som vi öfver den anmälda skriften uttalat ett omdöme, hvilket visserligen kunde vara något starkt i uttrycket, men som vi i hufvudsaken ingalunda kunna itertaga. f 7 FJ messswe.