Aftonbladet – 20 juli 1844, sida 2

—S5SS ren, så bereder jag mig en af armod förbittrad ålderdom utan ryckte, utan efterklang. I Milano, Wien och Madrid räknar man på min ankomst; mina framgångar i Paris, skola försäkra mig om ett godt emottagande. Jag vill begagna mig al det gynsamma ögonblicket, och ytterligare försöka min talang på något af de ställen, dit jag är kallad. — Ni säger mig en nyhet, som förskräcker mig. En hel vinter lemnar ni mig att försmäkta, och i det ögonblick, då hoppet att blifva bönhörd gör mig till den lyckligaste menniska, talar ni om afskedet. Och sedan inbjudningen till hertigen af Choiseul! Mig har man icke bjudit, och ni förteg detta för mig i går. -— Emedan inbjudningen just nyss kom till mig. Hertiginnan önskar göra min bekantskap. — Det är en osanning; hertiginnan hatar allt som är skörare, älskvärdare och mera firadt än hon sjelf. — Men hon skall komma tillstädes och jag kunde icke afböja bjudningen, då hon hade en så artig förevänning. — Hvarför inte, då ni funnit så många svepskäl att afslå en promenad med mig. — Ni blir tyrannisk, min herre, innan ni ännu har nåera rättigheter dertill. — Hertigen är den skickligaste förförare i hela Paris. Hvad han misslyckas genom smicker, det verkställer han genom sina penningar. — Öch svartsjuk som en äkta man, fortfor Constance hånande, — Vore jag en man, så vore det förbi med svartsjukan; blott kärleken ger mig rätt dertill. — Men min kärlek är ännu icke i någon fara. Förunna mig blott det nöjet, att äfven vara anger nöm för andra, och eftersökt af dem. Hvad n erforit, ger er intet skäl att darra för mig. — Men jag darrar likväl. Anmäl er sjuk, gå icke till hertiger, bad Merehoult. — Ni vill inskränka min vilja öfver det tillbörliga, hers baron. Jag har antagit inbjudningen