Aftonbladet – 20 juli 1844, sida 2

— Huru misskänner du icke min moder! Hon bar öfversett med alla mina förvillelsar; huru mycket mindre skall hon icke då göra några invänningar, när det handlar om min lycka. — Du fortfar således med din önskan, att jag skall skicka hertigen återbud? — Än mer, jag tycker du är skyldig mig den upprättelsen, att visa min seger för alla: Följ mig i min vagn, och inom en halftimma har hela Paris sett och afundats mig. — Huru mycket sätter jog icke på spel! I stället för min gynnare, skall hertigen af Choiseul blifva min förklarade fiende. Han skall aldrig fördraga den kränkningen, att jag afslår hans inbjudning och far ut i din vagn. — Hvad har du att frukta? Är du icke hela den fina och bildade verldens älskling? Och om också alla komma till operan med den fasta föresaltsatt hata dig, skall likväl första tonen af din näktergalsröst förvandla hatet i förtjusning. Constance Agnano tog baronens arm och lät föra sig till vagnen. Fru Jesi, som varit vittne till samtalet, betraktade paret med tillfredsställd min. — Det är ett satans barn, min Constance, sade hon för sig sjelf, då hon gick in i sin kammare. Huru skickligt förstår hon icke att utkasta sina nät och bålla dem tillsammans. Det synes alt hon gått i min skola. Männerne blifva blinda verktyg i hennes hand. Hon använder icke blott sin skönhet, sin röst, sitt rykte som sångerskas utan hon förstår redan förträffligt, att af deras svartsjuka och fåfänga göra sig bojor åt de Vvankelmodige. -.. Femtontusen livres — så mycket åtminstone skall baronen förskrifva åt henne — en skön summa för en sommar, den vi inte kunde rätt dra fördel af hvarken i Milano eller Wien eller Madrid. I höst, då operan och koncertsalarna åter öppnas, skall: hon vara lika fri som någonsin, och, om hon följer mitt råd, lika mycket rikare, som baronen blifvit fattigare. (Forts. följer.)