Aftonbladet – 20 juli 1844, sida 2

sade denne, i det han med stolthet rätade upp sig och framtog Constances medaljong, som han bar på bröstet. — Jaså, ni byter ändå med mig. Kanhända blir jag vid detta tillfålle så lycklig, att ännu en gång få se ert ansigte i original, yttrade sångerskan, ty baronen hade vändt sig bort under sednare delen af samtalet. — Jag förmår det icke, nej, jag förmår icke att skilja mig från denna bild. Förstör min, om den är eder till besvär, men fordra icke att jag skall afssga mig ett förerål, som städse skall vara af ett oskattbart värde för mig, så smärtsamt också minnet, som är förbundet med denna anblick, skall blifva. — Hektor! läspade signoran med sirenröst och likasom besegrad af denna bekännelse. — Constance! svarade ynglingen och låg för den sköna qvinnans fötter. — Låt oss gömma porträlterna, hvar på sitt ställe, fortfor den förföriska varelsen. . — Och du sänder hertigen af Choiseul återbud, bad Mårehoult, ännu knöböjande, och fattade hennes händer, dem han öjverhöljde med kyssar. — Jag afsäger mig dermed den mest inflytelserika personens vid hofvet protektion, och denna kunde vara af nytta i utlandet. — Mitt bjerta skall ersätta dig allt, och till all lycka är min förmögenhet tillräcklig att hålla dig skadeslös för hvarje förlust, svarade baronen med passionens ifver. Motsäg mig icke, jag tystar då din mun med kyssar. Mitt baroni är visserligen ett majorat, det kan icke belastas med skuld; men jag eger eit betydligt arf på mödernesidan. En del deraf förskrifver jag till dig. Du behöfver då icke tänka på att draga någon annan fördel af din talang, än äran. — Men din moder lefver, hon vistas här i Paris; hon skall aldrig gå in derpå, att du bortskänker gods, som genom hennes familj kommit 41 Ae