ARBRESTERINGSORDERNA) AF ROBERT HALLER: 1. — God morgon, min dyra Constance! — utroade baronen till signoran som reste sig från sin Jändstol, och gck honom Ul: mötes. — Hela Paris är i röre!se, för att inandas dea sköna vårluften, som utsjuler sig öfver tuilleritrådgården och de elyseiska fälten; kan jag hoppas att niartager mitt sällskap under en promenad? Det kommer icke på länge att bli så lfligt som i dag, ty hofvet utflyttar i nästa vecka till Versailles. — Låt mig stanna qver här i min kammare, jag är trött och vid dåligt lynne, svarade damen och stödde sitt lockiga hufvud mot den runda armen, som hvilade på bordet. : — Promenaden och anblicken af alla dessa glada ansigtep, som becndra edra behag och er 1alang skall göra r glad, sade baronen och tog sin plats bredvid s verskan. Ni är dessutom, som jag ser redan bebit habil. — I morgon om ni vill el:er i öfvermorgoa skola vi fara ut. Jag håller på med att anordna mina effirer, att träffa anstalter till min afresa, besvara bref, och dessutom är jeg inviterad til) middag hos hertigen af Choiseul. — Hvad? ämnar ni afresa? Och detta säger ni mig med sådan köld? — Har ni kanhända trott att jag skulle stann? i Paris, då operan om två dagar tillslutes och societeten reser på landet, eller till Versailles. frågade neapolitanskan, — Jag har visserligen väntat det. Eller var det en osanning, då ni tillstod att er böjelse liknade min, då ni önskade lefva vid min sida? — Kan man få allt hvad man önskar? Jag är en fattig flicka utan hem. Min, konst är hela min egendom. Om jag icke nyujir den korta ungdomen, så flitigt, som biet den korta sommaLC) Se Aftonbl. 4 164.