förlust, och med :s tillämpning mot mig var det således här slut; ty ej i denna , mer än annorstädes i rikets lagar, har någon så rättsvid:ig anda fått rum, som den, att man skulle straffas flere än cn gång för samma sak, Sedermera, och i följd af Korgl. Moaj:(s höga stadfäste!se, förbief min vid ingeniörkorpsen innehafde kap tessbeställning, efter hvad Kongl. Maj:ts nådiga bref af d. 9 Jani med egna ord uttrycker sig, ledigp, intill sistnämnde dag, då, i anledning af min rapport d. 2 i västförutsående Mej månad från Wien, derom att mitt uteblifvande hade härledt sig från laga förfall, Kongl. Maj:t i nåder behagade förordna, att jag skulle anses såsom uti ingeniörkorpssns rul!or tills viCara qvarstående, hvarefter Kongl. Msj:t slutligen, utan min begäran, den 27 i samma månad, såsom ofvan Bömnt blifvit, åter tnsall; mig i ac lediga tjensten för ett vådigt uvpdreg på utrikes ort. Efter det jag sedan, på chefens för ingeniörkorpsen hr gererallöjtnanten Leråns order af d. 25 Juni 1841, hade återkommit till fäderneslandet, befallde Kongl. Maj:t, genom nådigt bref af d. 4 Nov. samma år; till chefen för ingeviörkorpsen, att undersökning skulle vid krigsgomstol företsgas, huruvida generalstabsofficeraren, kaptenen vid ingeniörkorpsen, riddaren af Kongl. Svärdsorden, Baltzar Cronstrand, hyars perdee cs unandagålt, Utan laga orsak samma per; öfverblivit eller ej, äfvensom om han, iförstnämrde hänseende bör utur rullorne afföras. Kovgl. Maj:t hade då, genom detta nådiga bref, i första rummet med klara ord täckts tillkännagifva, att rörande mitt uteblifvarde öfver erhållen Kongl. permission, det. numera cndast derom vore frågan, hu ruvida hindret för min inställelse, sådant jag uppgif vit det, vore tagligt. Att denna laglighet verkligen förefanns, bafva, under målets gång vid domstolen, både hr generallöjtnanten Lefrån, såsom part, och krigsfiskalen såsom allmän åklagare, ej allensst icke nekat, men ock sjelfva öppet förklarat; hvarefter Korg! krigshofrättan i sitt utsleg äfven upptagit, att jag bevisen i denna sak vedertlörligen hade frarmlegt. Arendet om afföringen lärer alltså, hvad mig beträffar, härmed vara slutadt. I de nyss anförde orden af det nådiga brefvet hade ock, i andra rummet, tydligen blifvit anvisadt, att, jemväl för den utgång af saken, stt det uppgifna Jaga förfallet underkändes, detta förbållande allena dock numera (utan andre, rörande betygen möjligen förekommande gravamina) ej förrådde fälla till afförande utur rullorne, enär oftanämnde 3 s föreskrift, om detta straff, vore redan en gång tillämpad. Då ru saken örekom inför kongl. krigshofrätten, yttrade herr generallöjtnanten Lefrn, i anledning af min der gjorda förklaring: Laga hinder inträffade verkligen för kaptenen att, vid permissionstiders utgång, sig härstädes till tjenstgöring inställa. Detta styrkte herr kaptenen genom 9:ne läkarebetyg (flere bafva icke till chefen för ingeniörkorpsen blifvit insända) det första i bref från Rom, dateradt d. 143 April 1839, som kom chefsembetet tillhanda d. 2 Juli samma år; det andra i bref från baden vid Ischia, d. 25 Juli 4839, som ankom d. 22 derpå följde Augusti. Det tredje läkarebetyget som herr kaptenen i sin förklaring af d. 2 Maj 1840, antyder, och vid förklaringen af d 3 sistlidne Januari finnes bilagdt, är af d. 18 Mars 1840. Det insändes icke till chefen för ingeniö:korpsen, uten direkte till generaladjutanten för armeen; dess datum visar, att betyget lika litet kan komma i betraktande vid bedömande af den åtgärds laglighet jag ansett mig pligtig, redan d. 24 föregående Februari månad, vidtaga, som herr kaptenens, i förklaringen af d. 5 Januari-detta år, åbero pade skrifvelso till chefen för ingeniörkorpsen, daterad Wien d. 13 Febr. 1840, hvilken icke kom chefsembetet tillhanda förr än d. 12 Mars samma år. Vidare förklarar herr generallöjtnanten, att han affört mig ur ingeniörkorpsens rullor derföre, att jag, efter 2:ne gånger afgifna och herr generallöjtnanten tillhandakomne sjukattester, icke ytterligare hos chefsembetet tilikännagifvit och styrkt, att förfallet än vidare fortfor,. Hr generailöjtnanten uppgifver dock sjelf, vid samma tilfälle: patt krigsartiklarne icke i bestämda ordaleg uttrycka, att sådant bör ske bvar tredje månad, oaktadt 3 10 kap. krigsartiklarne så kan, och måhända bör så tolkas och förstås. Krigsfiskaieembetet har derefter, i sina slutpåståerden förklarat att kapten Cronstrand inom behörig tid tillkännagifvit ch styrkt det hinder, som mött för bans instärelse, och sålunda iakttagit hvad på horom ankomrit, för befrielse från den i krigsartiklarne stadgade påföljd för uteblifvande öfver erhållen permission; och anser krigsfiskalsembetet sig, i följd deraf, ej befogadt att, i denna del af åtalet, emot kapten Cronstrand någon talan föran. Men under rättegångens lopp hade samma embete gjort åtal emot herr generallöjtnanten Lefrån, i det att det upptagit min inför krigshofrätten gjorda anmärkning, ett, då min afföring utur ingeniörkorpsens rullor saknade stöd af krigsartiklarne, herr generallöjtnanten måtte, i nämnde sin åtgärd, hafva handlat pgodtyckligt och emot lag. Kongl. krigsbofrätten hade alltså nu hos sig äfven det enbärgigt, att fria eller fälla herr generallöjtnanten och kommendören m. m. Lefrån. Kongl. krigshofrätten agaf då detta utslag: pfördensku!l... anser kongl. krigshofrätten kaptenen cch riddaren Cronstrand hafva, genom berörde underlåtenhet, varit förfallen till den på nwälid com medelst dess afförande utur ingeniör