Aftonbladet – 20 juli 1844, sida 1

derdåniga memorialet. Den har, tyvärr, blifvit bunden vid mycket, som efter den tiden tillkommit. Så har, sedan jaz d. 97 Juni nyssnämnde år, gerom herr generailöjtnanten Lefien, såsom chef för ingeniörkorpsen, erhålit orcer om Kong Moj:ts mig gilna nådiga uppdrag, att, i Wien, och dess grann-kap, följa de urdersökningar och försök, som skulle företogas på Donau, rörande ett pyuppfunnet krigsbryggiystem ; det händt, att, vid mia återkomst derifrån till fäderneslandet, och i stället att i lugn få asluta den med månza och vidlytiga beräkningar följde redogörelsen om fö:söken, som under ett års ftid hade biiivit fortsatie, jag haft den olyckan att blifva lagförd, och nu i 3:re år, hållen i jemn oro och ju-idi-k kamp på li? och död, för det att — redan för fyra år sedan, och ennan det pu nämnde uppdraget i Wien — en rapport om sjukdom ej hade blifvit förnyad, in den tid herr generallöjtnanten avsctt, att det pmåhändar bordt ske. Hr generallöjtnanten vill, att det genom denra rättegång skall hafva blivit möjligt, att nu ånyo skilja mig frän statens tje: si, huru, efter den första af herr genera!löjtnanten verkställda afföringen ur ingsniörkorpsens rullor, Korgl. Maj:t, redan är 1840, der åter insatt mig, och jag sodan tjenstgjort under herr generallöjtnarten. Hr generalöjtnanten wil det, elud i och för samma uteblifra rapport om hvars nödvändighet hon sjelf wflut: han vilt det, fastän, i IKongl. Maj:ts högsta domstol, d. 25 sistlidne Januari, balfyva domstolen på en hal röst n bar, om redan Iden förra af herr generaHöjtnanten för samma ranports uteblifvande, gjorde afföring utur rullorna, förklarat, att ostridigt är,, det klaganden nicke gjor! sig saker till den förseelse, som i 35 omtalas, och, ett ej heller uti förevarande eur annan g af krigsartiklarne finnes vara anbealdt, att ofiicer, som på lörberörde sätt för sill uteblivande visat laga förfall, äfven skall, vid nyssberörd ansvar, inom viss tid från den cag förfallet blifvit första gången anmäldt, detsamma, så lärge det fortfar, å nyo anmäla-och styrkep; och — att klaganden icke Imå anses, gerOom sin animörkta underlåtenhet, att ej förr än genom. sistberörde rapport, som d. 49 Mars kom chefen tillhanda, ä nyo anmäla sitt sjukdomsförfall, hafva öfvefikridit någon uttryckligen meddelad föreskrift. Men genom det nådiga brefvet af d. 40 sistlidne April hade Eders Kong! Mejt åt betr generallöjtnanten Lefrn endast öfver!åtil, att vidtaga den eller de åtgärder, bvartill Kongl. Mej:ts nådiga utsiag af d. 24 Janwri innevarande år må kunna lagligen föranlegas; och lätt är det visserligen att visa, det mitt afförande ur ingeniörkornsens rullor, d. 44 sists lidne Maj, på intet vis kan vara lagligen föranledt. Dervid to:de jag dock först til Eders Korg), Maj:ts nådiga och visa betraktande köra i underdånighet framställa 2:ne hufvudomständigheter, på hvilka så väl saken, som det nådiga utslsgret, i grunden bero, och dessa äro: 1:0 Att, till följe af en år 4840 af br generallöjtpantern Lofier vidtsges, och af Kong! Maj:t stadrfästad ätgärd, jag från d. 24 Febr. till d. 9 Jani nämnde år, verkligen redan en gårg varit ur ingeri korpsenrs rullor Gfförd och min eå derctå i do tjerst förklarad ledig, S 10 kep. krigsartiklarne, 2:0 Att väl Kongl. Moj:ts nådiga beslut ef d. 9 Juni 1840, som först åter iasaUue mig i ingenitrkorpsens culior, bestämde denea återissättningösäsom gällsnde (Uls vidaren; men stt derpå, och under d. 97 sem. ma månad, följde ett ytterligare nådigt best, sc. befallde chefen för nämnde Eorps, br generallsj:n Lefis, att ;beordran mig tilltj-nstgöring. hyj er der jsg åtlydt; och av jog således då, på Korg! Mej:s egen rvädiga befallning, samt utan någon slers vilkorlighet, definitiv! åter inträdt.i Kongl. Maj:ts ljenst, såsom kapten i ingeniörkorpsen. Frågan huruvida det sista pådiga beslutet af d. 97 Juni 4840, såsom nyss nämndes, definitivt ålersatte mig i Kongl. Maj:t3 tjovst, är dessutom redan oåterkalleligen afgjord genom bögsta domstolens utslag af d. 25 sistlidne Janusri, cnör samma utsleg i nåder stadföstet, såsom domskäl emot mig, att jag d. 97 Juni vore äter kommen under hr generallöjtnarten Lofrtas chefskap samt kapten i ing niö:korpsen, och att såsom bevis de:uppå fisge gälla, att jag uti Kongl. M-j:ts nådiga bref ar den degen nullryckligen mömnes kapten vid samma korps. Till dessa förhålanden kommer vilare, att jag allt. sedan d. 9 Juni 1840 varit bide åter i tjenst och, såsom sådan, utan något förbehåll eller anmärkning, på vanligt vis och i egenskap af kapten på stat, upptagen, eamt ordinarie lön uppburit, iatilldess ait hr gencrallöjtnanten Lofröa, på eget bevåg, och utan stöd af lag, nu åter skiljt mig rån tjensten, derigenom att han d. 44 sistl. Maj uttegit mitt namn ur rullorne. Att hr generallöjtnanten dock, innan denna hans åtgärd vidtogs, hade erkäot mig såsom åter vorden kapten, i verktig tjenst, vid iogoniörkorpsen, derpå måsie, ibland de sednaste bevisen, gälla ej allenastden order, som jag har nåden härjemte i underd, bilägga, och uti hvilken hr generallöjtnanten, under d. 48 sist. April, givit mig det hearande uppdreg, att d. 20 i samma miångd, å korpsens vägnar, inställa mig till vakt vid Serefimerordensbaneret, vid expositionen af högstsalig I. M. Konungers lik; men ock det, att hr gencrallöjtnanten, ännu blott ö dagar före det han genom order i ingeniörkorpsen, utestätgde mig från denna korps, hade befallt mig att infinna mig på Kozrpgl. slottet, der hr generalltjinanten då, vid den underdåviea kondoleansen föreställde mig för Eders Kovgl. Maj:t, bland officerarne vid ingeniörskorpsen. Att afföringen af mitt ramn ur rullorne, d. 44 sistl. Maj, ej kan få gälla, hvad hr generallöjtoanten Lefren i sin pyssnämnde ordor uppgifvit, såsom straff ör uteblivande över Kongl. permission år 4839, synes alldeles klart, om ej ensamt af de 5 åren, som ligga emellan, och under hvilka jag tjenstgjort; så åtminstone deraf, att, såsom bär ofvan blifvit i under dånighet anfördt, jag, så fort försummelse är ansedd vara skedd, eller redan år 4840, undergått hela det straff, som 3 N 40 kap. krigsartiklsrne utsätta för uteblivande öfver permission. . Ty formligen blef jag skiljd från ljensten, derigenom att Kongl. Moej:t d. 22 Mars sistnämnde år, i statsrådet gillade hr generaliöjtnanten Lefråns under d. 24 förutgående Febr. vidtagne å!gärd, att mig ur ingeniörkorpsens rullor afföra, hvilket förhållande ock tydligen utialas i samma statsrådsbeslut, genom de som inarten